Blog Image

Tomasnyablogg

nya bloggen


Homo Sapiens/Iditotus Saboterus – Eller: Pieris brassicae ?

Uncategorised Posted on 2020-07-13 10:19


Först kom “ogräset”

Först var det “ogräset”. Dvs det som vi människor betecknar
som ogräs för at det växer utan våra tillåtelse. Och i människans värld,
är det hon som bestämmer över allt levande. Så som människan plägar
göra. Men inte ens jag, den “perfekte” idealisten (Öh ja … det var ironiskt)
…inte ens jag kan ju låta det växa sig så stort att de plantor jag odlar
inte får ljus och näring. För tillfället är ogräs inget stort problem, på mitt
“jordbruk”. Anledningen är att jag vände jorden på våren, och drog upp
merdelen kvickrot, som med sina djupa rötter annars blir svåra att dra
upp med hela roten, utan att de går av, och växer upp på nytt.

Blev ett icke-problem

Och tidigt var det ett problem för mig att ogräset växte snabbare
är sådden. Och därför omöjligt att skilja ogräs från sådd, när de var
pyttesmå. Men näsa fas, när växterna var identifierade, och oönskade
var ryckta med roten. Då blev ogräset ett icke-problem, när man som
jag luckrar jorden RUNT mima växter, i princip varje dag. Då hinner
inte oönskade växter ens slå rot.

Syftet ursprungligen ett helt annat

Det var faktiskt inte orsaken till att jag började luckra jorden varje da.
Nä det gjorde jag för att jag har en ganska lerig jord i grunden, och jag ville
att vattnet, skulle komma ner i jorden lättare, efter jag luckrat den.
Sen kom jag på att det fick den goda bieffekten att jag slipper rensa ogräs…
åtminstone där.

Nästa hot mot plantorna: Pieris brassicae

Nästa “hot mot plantorna, var kål-mask/kålfjäril. Pieris brassicae,
Jag såg för mig o mitt inre, hur de i princip bara blev stjälkarna kvar,
om jag inte gjorde något åt det. Så mitt första drag var att försöka i
största möjliga mån hålla dem UTANFÖR kål-nätet, jag byggt in dem i.

Det hjälpte nog lite, men räckte inte helt. Och jag vill absolut inte
bespruta, ABSOLUT INTE !. Så jag fick då och då lyfta på nätet och
vända på bladen och handplocka dem. Jag hittade även nå¨n enstaka
gång glupska STORA larver, som var så stora att de kan äta upp en
halvmeters kålplanta på en dag.

Starka plantor en av de bästa motåtgärderna (förebyggande)

Och så växte de på sig o blev stora, plantorna. Och angreppen från
mask blev nästan obefintliga. De gillar vissa kål bättre än andra, synd
bara att jag inte vet vad alla är. Satte ju massa sorter i jord.
Men de blev så stora att de förstördes, bröts av av kål-nätet omkring dem,
så jag hade inget val annat än att släppa dem fria. Så nu är det enda jag gör,
är att handplocka mask. Igår hittade jag två. Sen inbillar jag mi inte att
slaget är över bara för att just i år, just denna vecka, jag har ETT av alla möjliga
angrepp under hyfsad kontroll. Det finns MASSOR, till alla sorters grödor.

Ett annat skadedjur att oroa sig för

Bland annat fanns det ett skadedjur jag oroat mig särskilt för.
Homo Sapiens/Iditotus Saboterus. En underart av den ursprungliga
Homo Sapiens, som en gång levde i samklang med övriga naturen.
Eller Hetro Sapiens, som det heter i homofoba Ryssland.
Rent allmänt, anses det idag i vårt jämställda, feministiska rike,
att hanarna av denna art, Homosapiens oftare om inte näst intill alltid
var de mest destruktiva.

Mörka hanar, tillhör oftast de först misstänkta.

Och har de hanarna dessutom svart man, till kalufs,
mörkare skinn, ja då anses de extra destruktiva, lite hos var svensk idag,
har jag förstått. Att sedan statistik och vetenskap bevisat att en förödande
majoritet av både Homosapiens hanar inte är våldsamma brottslingar,
inte ens de med svart man, och mörkare skinn…. det anses rent allmänt
som ovidkommande information. Jag tror att i vårt rike, kan man liksom inte
som jag oftast gör, komma dragandes med ren fakta, och tro att det räcker.

“Fågelholkar”

Döm om allas förvåning när lottgranne till mig, bevittnade och avstyrde
stöld av grödor och viss vandalisering, när de skyldiga inte var av könet
Hane, av Homo Sapiens, utan hona. Och ännu större gapande munnar blev
det under djungeltrumman, när det fastslogs att de inte ens hade mörk hy,
och svart hårig man. “Inte ens det” sa en granne förskräckt när jag berättade
att två svenska kvinnor var de som gjort detta, 05.30 på morgonen till Lördag.

Jag ber om ursäkt för denna min brist och abnormitet

Jag är ledsen kära läsare om jaf med dessa vittnesmål, spräcker en massa
illusioner om hur saker ligger till, och hur vissa grupper är, enligt den samtida
gängse gruppindelnings-normen. Men jag har en liten sjukdom förstår ni,
en abnormitet enligt vår tids, vårt fantastiska lands gängse normer, som jag
bara inte kan få bukt med. Ja har oerhört svår att både ljuga och generalisera.
Snälla förlåt mig för det !

Som skadedjur och farsot betraktat så kan ingen värre än människan ha
drabbat moder natur Corona står sig slätt i jämförelse. Och ju rikare, desto
värre förödelse tycks det. Kanske Moder natur har låtit människan hållas
ett tag till, för att hon är så bra på att förgöra sig själv. Men nu inser hon
att priset är för högt. Och om man ser det så, förstår man att Covid 19, inte är den
sista motåtgärden, mot jordens största farsot:

Homo Sapiens/Idiotus Saboterus



Men att ge honom friheten, gör att han vill komma tillbaka

Djupt rött hjärta, kärlek, Kärleksbrev till dig Posted on 2020-07-11 23:55


Solen har varit under horisonten i en timme nu.
Jag tycker det är skönt, när det blir mörka nätter igen
Lika skönt som när det på vårvintern tippar över åt
andra hållet igen, och det blir lite mer dag än natt på dygnet.

Landar ibland

Min själ landar igen, och när den gör det, landar från
göromål, från yttre, ytliga besvikelser, från att hålla
masken i livets skådespel…. Då… Då får andra känslor
plats en stund. Känslor som inte riktigt får plats i vår
uppochnedvända värld, trots att alla har dem.

Kärleken den gamle illusionisten

Då kommer längtan fram … längtan efter att finna
harmoni i livet, kanske till och med tillfälligt i någon
annans sällskap… kanske till och med längtan efter
kärleken. Kärleken den gamle illusionisten, som trollar
med våra hjärtan, fyller dem, och lämnar dem brustna.

Jag har väl torkat ihop inuti

Jag har väl torkat ihop inuti, och tror inte på
trollkarlar eller tomten… eller kärleken. Blivit
en glad, fin, men torr, bitter gammal gubbe.
Åtminstone kan det verka så. Men jag blöder inuti, blöder av
passion och längtan, och en outtömlig längtan att bli älskad,
och att våga älska. En klar stark låga, djupt i mitt bepansrade
sargade, tvivlande, ensamma hjärta.

Men att ge honom friheten, gör att han vill komma tillbaka

Jag känner mig inte speciellt ensam, men mitt hjärta gör det.
Jag har inget behov av att vara uppe i folk hela riden, “”ha” någon,
“vara någons” .. “tillhöra någon” Det låter inte som kärlek för mig,
det låter som ofrihet. Men att se någon .. rakt in och le åt det
hon ser. Utan ord, bara älska det hon ser. Men att ge honom friheten,
gör att han vill komma tillbaka… igen, och igen, och igen,
likt näring som får plantor att växa.

Livet sker nu, hela tiden. För varje minut och sekund som
tickar och slår. I varje andetag. När vi väntar på något bättre,
när vi är missnöjda, när vi äter, sover, går och när vi arbetar,
lider, eller ger andra lidande. Och sen tar det slut…
… för alla. … för mig. Jag kan inte stoppa tiden, kan inte
förändra världen, inte heller mitt förflutna. Och jag har rätt liten kontroll
över framtiden. allt jag har är nuet…och mig själv egentligen.

Och i slutet av dagen är det viktigare att vara överens med sig själv
än med någon annan !


/TL



Timmen är sen, i demokratins skymning

Att resa sig upp, humanism, värderingar/politik Posted on 2020-07-11 13:09


Politik…. är inget som sker i riksdagen,
regeringskansliet, eller kommunfullmäktige.
Den börjar i ditt hjärta och i din hjärna.
Den börjar i din vilja, vilken värld du vill leva i.
Politiken börjar i din förmåga och vilja att tolka
information… Men det viktigaste ordet är: vilja !

Politik är inte politikernas ansvar, det är ditt ansvar,
det är du som ger dem makt. Politik är hur du
ser på dina medmänniskor, hur du behandlar dem,
och om du behandlar dem som du själv vill bli behandlad.
Det ligger inte under klubban på talmannen i riksdagen
när beslut klubbas igenom… med vår likgiltighet och vårt hat
som grund.

En politiker är ingen …ingen utan din röst. Det är ditt fel
om vi får inkompetenta politiker ! Inte hade Reinfeldt kunnat sälja ut
svenska folkets tillgångar till miljardärer,
om inte ni satt honom till makten ?! Inte hade Åkesson och Löven
tillsammans kunnat splittra blockpolitiken mellan höger och vänster,
och skapa en ny blockpolitik, mellan höger och ännu mera höger, …
om inte du röstat på dem !? Sverigedemokraterna hade inte funnits utan
lögnen om den utmålade krisen, och nationalistiska, egoistiska före
detta hjärtan, om inte ni röstat fram honom, och trott på hans version
om vilka som bär skulden till allt ont som sker i Sverige.

Samtidigt fyller herrarna och damerna i det partiet, och de andra 6
borgerliga partierna sina bankkonton med miljoner…
Miljoner som kunde gått till din sjuka far på ålderdomshemmet… gått till
personalkostnader där… som har kunnat förhindra att Corona spritts via
en underbemannad personal.

Så politik är i ditt hjärta, hur du bemöter din nästa.
Bemöter dem med respekt som likvärdiga, med lika mänskliga rättigheter,
Är det detta du vill, svenskarna vill, .. då är det sådana politiker vi får.
Är det däremot segregation, hat, fördomar, ojämställdhet ni vill ha ?
Då är det detta vi får… detta vi har. Politiken bor i ditt hjärta,
din förmåga att förstå skillnad på sanning och lögn, din förmåga att bry
dig om huruvida något är sanning eller lögn.
Folket är politikernas arbetsgivare och chef….
.. visste ni inte det om demokrati ?

Är du inte intresserad av politik ?
Då är du inte intresserad av din vänner, dina barn, dina föräldrar,
eller ens ditt eget liv. Timmen är sen, i demokratins skymning



Nä, hala ner flagg-jäveln på halv stång, och låt den vara kvar där tills vi har något att vara stolt över igen !

Uncategorised Posted on 2020-07-10 23:00


Trött på anonyma hatare, och att ingen står upp mot dem

Jag blir emellanåt trött på hela skiten, och kan inte göra
annat än sucka över folk. Jag är trött på allt blint hat från
alla håll och kanter. Jag är trött på alla lögner från dessa.
Trött på att så många inte står upp mot dem, gömmer sig
bakom “positivitet” och anonymitet. Samma anonymitet
som hatarna gömmer sig bakom.

En man som heter Owe

Och fruktansvärt trött på alla bortskämda svenskar. Det kanske
verkar värre än det är, det kan hända att det på det viset.
Att media gärna ger dessa idioter utrymme, framför förnuft
och eftertanke. Det är väl att svära i kyrkan att hävda att folkkäre
Owe Thörnqvist (länk) går i bräschen, och blir ett ansikte
utåt för de bortskämda svenskarna. Och aldrig någonsin tidigare
har vi väl blivit så synade som folk, som under Corona-epidemin,
när någonting krävs av medborgaren. Jag har varit stolt över
att vara svensk, stolt över vårt historiska engagemang för
medmänsklighet, flyktingar, osv….

Stoltheten rinner ut mitt hjärta

Jag får allt svårare att känna den stoltheten, ju längre tiden går.
Sverige och svenskarna har förändrats i grunden, och som jag
misstänker, har med välfärd och fetare plånbok, kommit att bli ett
av världens mest bortskämda folk. När jag ser flaggan, den svenska,
som jag förut varit så stolt över att se vaja i idrottsevenemang,
och på nationaldagen,. när nysvenskar sveper in sig i flaggan i stolthet
över att få blivit medborgare…. när jag nu ser flaggan, är det
nästan alltid i sammanhang av trångsynthet och rasism.
Jag blir så fruktansvärt j-a trött på er ! Era identitetslösa
skogstroll, nättroll, utan tillstymmelse till varken hjärna eller hjärta,
som bara kan trampa ned allt som ni ser har mer hjärta
och intelligens än er själva. Så fruktansvärt små människor,
så ynkliga, rädda, fega.

De som “värnar Sverige”

Och aldrig någonsin tidigare har vi väl blivit så synade som folk,
som under Corona-epidemin, när studenter pissar å förmaningarna
om försiktighet (länk). Jag skulle kunna räkna upp 50 likadana egocentriska
skeenden, från svenskar i Sverige, ett av världens mest bortskämda folk.
De som blev tårögda över att kryssningarna kommit igång igen,
de som har spott-tävlingar på camping när en droppsmitta dödar
främst äldre, och i tusental bara i Sverige. Nån hade vandaliserat
skyltfönstret ett av stadens caféer, för att de “tyckte extra mycket om
Sverige” tydligen, sk “Svärjevänner”. Jag blir så j-a trött.

Fira ner flagg-jäveln

Nä fira ner flagg-jäveln på halv stång, och låt den vara kvar där tills
vi har något att vara stolt över igen, så som medmänsklighet,
rättvisa, empati. För vi har mer att sörja än sträcka på oss över !





Jordbruk och förluster

humanism, Jordbrukaren och omvärlden, Ord-förrådet Posted on 2020-07-06 23:12


Och det ska visst fortsätta småregna

Det har regnat mesta delen av det senaste dygnet,
trettiotvå millimeter regn. Och det ska visst fortsätta småregna
till i morgon bitti innan det upphör. Och sedan om maskinerna
som spår väder, spår rätt, så får vi vänta till på
Torsdag för att återse solen igen.

Regn-jobb

Men jag kan vänta… inga problem. Jag mår bra i regnet,
och solen kommer alltid tillbaka vet ni väl? Jag har varit ner
på “jordbruket” två gånger i regnet, och mellan regnen.
En eftermiddag satt jag och gallrade morötter medan det duggregnade
lite på mig. Det var direkt skönt vill jag påstå. Och idag efter det stora skyfallet
så gick jag dit och luckrade upp jorden lite, som blivit hårt sammanpackad
av det hårda regnet, samt alade pärern igen, eftersom regnet, sköljt ned
mycket av jorden som kupats/alats. Jag tror de vill mycket jord omkring sig,
potatisarna/pärern.

En öm hand och ett ömt hjärta

Den ömma och onda handen är mer rörlig nu. Den tål ännu ingen belastning,
men jag kan tex skriva på tangentbordet utan att hämmas.
“The winner takes it all” och “Both sides now” fyller rummet ,
mina öron och mitt hjärta, medan jag skriver. Och sätter tonen
för den stämning jag är nu. Lycklig, harmonisk, ledsen
och melankolisk, på samma gång. Jag gör ibland misstag i mitt liv
fortfarande, trillar tillfälligt tillbaka i gamla mönster, för att plocka
ihop mig själv, och börja om. Om igen, om igen och om igen !

Nej allt är inte bra. Inte nu heller. Allt är aldrig bra.
Men ibland är det mesta bra, eller tillräckligt bra….
… och nu är det tillräckligt bra.. eller snäppet bättre.

Älskar ogräs

Jag har kommit på att jag älskar att rensa ogräs.
På riktigt alltså. Så mycket att jag faktiskt luckrar upp jorden
så ofta att ogräs i vissa odlingar inte ens hinner rota sig.
Man skulle kunna säga att rota i jorden, och vårda
det gröna som ska bli till mat, gör mig oerhört harmonisk.
Det handlar noll och ingenting om perfektionism inför
vad andra ska tycka om hur fint mitt land är. Jag skulle känna
samma harmoni, och meningsfullhet inför det jag sätter i mina händer,
ägnar mina tankar åt, om jag hade lotten en kilometer ut i skogen,
och ingen såg.

Oreda inne – och livskraftigt ute


Hemma, inomhus nu, är det allt annat är perfekt städat.
Enkom en ren diskbänk håller jag hårt på. Nån klädhög,
på golvet istället för i tvättkorgen, noter liggandes framme,
DVD-förvararen öppen på en pall, obäddad säng, och mer än måttligt
jordigt och grusigt golv.

En prioritering under skade-läget

Jag har varit delvis justerad i handen, och ganska slutkörd, och har
fått prioriterat göromål. Och då har jag valt det som är levande, och inte
väntat på att jag ska få ork och lust, eller att vädret ska bli till min
belåtenhet för att gå ut och rensa ogräs eller plocka skadeinsekter.
Dvs “jordbruket” har prioriterats, när ena handen, den jag gör det mesta
med, varit dålig. Annars dör växterna, blir uppätna, eller utkonkurrerade
av “ogräs”. Naturen väntar inte på att jag ska få lust, eller att det ska vara
lagom temperatur.

Naturen vi lever i och utav

Och naturen kära vänner, är det vi lever i och utav. Mina lotter befinner
sig i naturen, bland växter och insekter och fåglar. Och om jag raderar ut
naturen, så raderar jag i förlängningen ut mig själv. Om människan raderar
ut naturen, så raderar människan i förlängningen ut sig själv. Apropå skadedjur,
och ogräs. Jag med min lilla kolonilott har kommit på detta, och måste anpassa
mig och kämpa med medel som INTE dödar allt omkring mig, och förgiftar
det jag ska äta. Det är fullständigt galet tänkt av mig, tycker marknaden,
kapitalismen, och alla dess förespråkare och införlivade. Alldeles galet !

Ord

Och därför så utmanar jag uttrycket ogräs, precis som jag utmanat
användande av så många ord, hur de används och vad de betyder, värna
om ett förtydligande av betydelsen, och förståelse för att ords betydelse
förändras utifrån hur de används av den stora massan.

Ogräs ? – Eller ?

Jag kommer också kalla det för ogräs fortsättningsvis. Och jag kommer
plocka bort de från mitt “jordbruk”, eller ännu bättre, luckra jord spå
ofta att de inte hinner slå rot. Och jag kommer respektera dess existens
istället för att svära över dem, och förgifta ogräset, grödorna jag äter och
mig själv genom besprutning. Och de små rackarna som försöker äta
upp min kål då ???? Ska jag vända andra kinden till där,
och låta dem äta upp allt jag jobbat för ? Nej naturligtvis inte.

Dukat bord – då kommer matgäster

Men serverar man mat (kålväxter) så kommer det matgäster. Så är det
bara. Och då kan jag lägga kålnät för att reducera intrång av maskar och
fjärilar. Jag kan plocka bort de små, och mosa dem för hand.
Jag kan spela ett fair game. Härom dagen hittade jag en större larv på
en kålplanta. Och ju större djur, desto svårare har jag att döda och
mosa dem. Så jag bar den bort på gångvägen, 25 meter bort, la den mitt
på asfalten. Då ska den först överleva fåglar som tycker den är lika mumsig
som larven tycker mina kålplant är. Dåliga odds redan där. Sen ska den
kravla tillbaka 25 meter till mitt tält, förbi massa andra lotter. Och lyckas
den ned det. Ja då har den gjort sig förtjänt av att knapra lite till på min kål,
tills jag upptäcker den igen och bär bort den, med samma dåliga odds.

Buggar i vårt system

Det här ett av mänsklighetens och kapitalismens stora “buggar”
att vi definierar allt som inte tjänar oss ekonomiskt
och i bekvämlighet som skadedjur och skadeinsekter. Och aldrig riktigt förstår
“Circle of Life” (You should never take more than you can give)
Det är oxå det som gör att vi i förlängningen sågar av den gren vi sitter på,
för att uttrycka sig metaforiskt. Och varför gör vi det ?
Jo för att få mer pengar ?! ,.. för att kunna köpa mer saker ?
Och såga lite till på grenen vi sitter på. Och vi är alla en del i det, mer eller mindre.

Störst påverkan av allt – egentligen det ENDA

Mindre om vi tänker på hur vi lever och handlar. Återvinning eller köp slit och släng.
Resor för nöjes skull, besprutad mat, köttfabriker har betydelse …
Hur vi väljer, hur vi lever. Och det är ALLT vi kan göra, ändra på hur jag
själv lever . Vad jag väljer och väljer bort. Det påverkar LÅÅÅÅNGT mer än
vad du röstar på vid valet. Och det är dessutom det ENDA du egentligen kan
påverka i någon utsträckning. Vad du själv gör väljer, tänker.

Ta förluster – inte vara för girig

Om jag återgår till min lilla lott i livet, min kamp för mina plantor,
och det arbete jag lägger ner på dem. Hur frestande är det inte för
många att då bespruta plantorna mot skadeinsekter ? Och såga lite
till på grenen ? När jag som nu ser några hål i kålbladen, och förlorat en
blomkål till en glupsk fjärilslarv. När jag ser en av mina starka tåliga grönkål,
ändra färg bli gul, och troligtvis tyna bort ? Utan att helt veta varför. den
KAN ha blivit angripen underifrån, i rotsystemet. Men vet inte.
Det finns krabater i jorden som äter rötter.

Giftiga grönskar finns redan att köpa

Men jag tänker att giftiga grönsaker finns det att köpa för dyra pengar.
Eller om jag vill köpa giftet direkt och äta det, och såga lite till på
grenen vi sitter på. ( Osså undrar vi över alla sjukdomar vi får, eller
skaffar oss, är eg en bättre term). Nä jag tänker att jag får ta den förlusten.
Det är tråkigt. Och kommer jag på knep för att hindra dem från att äta mina
grödor, som inte inkluderar gift, jag då är jag redo att använda den mot
insekter o dylik. Jag får ta att jag fick rycka upp blomkålen. Jag har ännu
väldigt många plant kvar. Och det ska nog räcka till mig oxå.

Jag vill ju bara äta mig mätt, tillverka ´min mat i den utsträckning det går,
och inte äta gifter. Jag behöver inte bli ekonomiskt rik, och i processen
själsligt fattig….
Jag behöver bara arbeta för min giftfria mat, och finna mening i det,
ha tak över huvudet. Och inse att jag varken KAN få allt,
eller behöver få allt. Något som marknadsliberalismen och kapitalismen
och alla som avgudar det levnadssättet, tycker är en helt galen
tanke av mig… helt galen faktisk.

Livskraftigt, rätt förutsättningar

Vad gäller växterna, är det bästa bekämpningen att skapa en livskraftig
planta, ge den rätt förutsättningar. Och plocka “tjuvarna” för hand i en fair
kamp. Så slipper jag döda mig själv i förlängningen via gifter, när jag dödar
snyltgäster med gifter. skapa en livskraftig planta.

Vi kan inte döda naturen om vi ska leva i den, och utav den !
Och sen är det så oerhört kul att luckra jord, och rensa “ogräs” för hand.



Mer eller mindre väderbeständig faktiskt

Uncategorised Posted on 2020-07-05 00:13


På G i alla väder med G

Jag och min vän G, har under många år gått promenader,
“teaterpromenader” . Ibland är det glest mellan tillfällena.
Men om vi inte gått, har det aldrig berott pga vädret, för
efter vädret har vi anpassat oss. Men för min del går det längre
tillbaka än så, egentligen så länge jag kan minnas så var vädret
inte nåt större hinder, för att gå ut. Med morfarn ute i bärskogen,
eller med morfarn ute på sjön, i ekan, när vi fiskade. Vi satt och
metade i regnet, med sydväst, och regnjacka.

Myten om den vädertålige norrlänningen

Inte heller i betong-gettot i natursköna Stockholmsförorten
var vädret något som hindrade oss friuppfostrade (ouppfostrade) 60-talsbarn
från att leka, cykla, eller vadsomhelst. Jag som ändå varit uppväxt
nollåtta, förväntade mig något tuffare virke i norrlänningarna
när jag flyttade upp till Ådalen 1987… vad gäller väder och vind.
Första vintern tog morbror Rolf med mig på vinterpromenad från
Nipstadsgatan 15, upp till Krokvägen 12,…..i 39 graders kyla.

Ynk och ömk

Men allt som oftast tycker jag det är ett väldans ynk och ömk
över vädret: “För kallt, för varmt, för blåsigt, för myggigt för
att det inte blåser, för regnigt, för lite regn. “Det borde regna på natten,
och vara soligt och varmt på dagen”
skrev en vän till mig nyligt.
“Det ska vara lagom” skrev än annan vän. Och bägge uttrycken
håller de flesta med om. Så det är som vanligt JAG som är den konstiga,
även i detta fall, som är mer eller mindre väderbeständig, som gillar
alla vädertyper vi har, och tycker att Sommaren, hösten, vintern och
våren är de bästa av de årstider vi har.

Gränsen till Norrland

Det frustas, fnyses och hånas från många Ångermanlänningar över det
som kallas snöoväder i Stockholm, och är nån cm snö.
Asså, jag var ju redo att haka på… om inte Ångermanlänningen
hade vart lika ömklig när det kommer till väder. Ådalingar som
inte ville åka på vinter-styrdans vid – 20 grader, för att det var så kallt att
sätta sig i bilen efter dansen !!??? Amen för helvete Ådalingar, ni
är ju lika veka som Stockholmare ! Och jag är blandras
Ångermanholmare, och tåligare än hela högen. Eller åtminstone
mindre gnällig vad gäller väder iaf.

Kanske måste vi dra om gränsen för Norrland, mellan Västerbotten
och Norrbotten, och inte vid Dalälven?

“Dä ä mytje görm å”

Jag får väl säge som n’morfarn sa då: “Dä ä mytje görm å”
Även nere på kolonilotterna tycker jag mig skönja ett tydligt mönster
till vilka som är där när. En liten faktor är folks dygnsrytm, och hälsa.
Men den stora faktorn är vädret, utan tvekan. En solig “lagom varm”
är näst intill allihopa nere samtidigt. Rägne nä, så är det
bara jag (om jag har nåt som behöver göras) Är det “för varmt”
så är det bara jag. (om jag har nåt som behöver göras)
Men återigen, så är det troligtvis JAG som är den konstige i sammanhanget.
Utanför normen, den ovanlige… token !

Jag är konstig… utifrån normerna

Man har även kunnat se mig plocka nässlor i diken,
för att göra egen näringsrik gödning till växterna, gratis, när det normala
är att köpa näringstillskott i pelletsformat för 200 kronor förpackningen.
Och man kan se mig klippa gräs som inte inte är avsett at klippa, för att få
gräsklipp till odlingarna. Ytterst konstigt.. de finns ju att köpa ??!!
Jag har aldrig varit rädd för att göra bort mig faktiskt. Men det är först på
senare år jag kan stå för vem jag är, hur jag tänker, hur jag gör, och
PÅ RIKTIGT inte bry mig om vad folk tänker om mig när jag ligger
raklång på marken, med systemkameran för att få en bra bildvinkel.
Eller övriga redan nämnda ex.

Men vad är det….


Men vad är det då som får oss att tvingas göra saker vi inte
kanske egentligen inte helst vill, för att betraktas som normala
av människor vi inte känner, som inte bryr sig om oss, eller egentligen
inte betyder något för oss? Och vad är det vi anser vara “normalt” och varför”
Även när det i ett utanifrånperspektiv verkar helt kokobello, så gör vi det om
“alla andra” gör det, utan att fundera varför. Som att bunkra toapapper
i det land i världen som kanske ligger i topp tio på egenförsörjning av
cellulosa-produkter, så som toapapper.

I enbart kalsonger på stan

Vi går ju tex inte på stan i kalsonger med y-front på, utan byxor.
Men kortbyxor som är i stort sett samma plagg likadana,
då går det bra, annars är man mer än lovligt knäpp. Och kanske tom
begår ett lagbrott ? Nä men jag intresserar mig för dylika beteendemönster
kring normal och onormalt. Det mesta är bara ett skådespel
verkar det som.

Bråttom ?

Stockholmare springer till tunnelbanan, även om de inte har bråttom
varför ? Bilister blir som galna av att hamna bakom en eller flera
långtradare Även om de egentligen inte har bråttom.
Varför ?

Osså det “dåliga vädret”

Och vi springer undan regnet … även om det bara blir
några droppar på oss mellan butiken och bilen. En reflex tror jag,
som
ingen reflekterar över. Kommer regn, ska man springa undan.
För det “är dåligt väder”. Jag tycker det är toppen-väder.
Det måste ju som sagt få regna ibland.

Till sist får jag väl citera fd Bangolfaren Per-Erik Gahlin,
när vi var på SM i bangolf på Stockholms banor. Och himlen
öppnade sig, i ett redigt skyfall. Alla kutade under tak,
Jag gick fort, eftersom jag är konstig. Men Per-Erik, han spelade
klart banan, gick i lugn och ro in långt efter de andra. Och nån
frågade varför han inte sprang undan regnet:

“Äh jag va ju liks blöt så”



Det måste regna

Betraktaren, Djupt rött hjärta, rapport till himlen Posted on 2020-07-02 22:36


Det måste regna … det måste få regna..
Det måste få bli grått och hôrvet, fuktigt och trist.
Det måste få stanna av, det måste kunna va tråkigt.
Det måste få regna … det måste få regna

Jag älskar att höra regnet smattra mot fönsterblecket

Om det inte får regna i mig, torkar jag ut till
en livlös öken. Det måste få regna i mig, ned för
kinder, och inuti mig. Jag njuter ofta av regn. Speciellt som
nu, när det varit het länge. Jag älskar att höra regnet smattra mot
fönsterblecket. Idag tog jag på mig shortsen, och tjock-skinns-skinnjacka
min och gick ut i regnet, i den friska svala luften. I det gråa, trista
i det hôrviga, fuktiga, kalla.

Men det är inte regnet ….

Och ibland kommer melankolin, och sorgen med regnet. Men det är
egentligen inte regnet som bär den med sig. Det är vi själva,. som
har det inom oss, alla soliga dagar, men nu… nu när regnet kommer,
så stannar vi upp en stund, och då kommer det fram, som vi stoppat undan. Det
måste få komma fram ibland… det måste få regna i mig ibland,
annars torkar jag ut invändigt.
Det måste få regna ibland, annars dör våra odlingar, annars gulnar
gräsmattor, annars dör bären och träden, och då dör allt annat. Det måste
få regna ibland, Det är välkommet, vad än för känslor det väcker i mig,
väcker i dig, väcker i oss.

Jag har stannat till en stund…

Nu smattrar det på fönsterblecket, och jag har tillfälligt stannat upp,
och det regnar lite inombords också. Det är okej, det kommer sol igen.
Jag är inte rädd sorgen, jag är inte rädd mörkret… och jag tycker om regn.
Nu förändrar regnet älvens yta, och karaktär. Och jag saknar…. jag saknar
jag saknar …

Tänk om vi suttit där ….

Jag saknar min far. Tänkt om vi suttit i sommarstugan i Stordegersjön nu,
morfarns sommarstuga, och bara tom-glott utöver sjön. Utan ord, enkom smattrandet på fönsterblecken, och plåttaken. Vattentunnorna rinner över, när de fyllts
av ihärdigt regn. Höra elden knastra och spraka i öppenspisen.
Och ta en kopp riktig choklad. Men det är dig jag saknar far.
Och det känner jag nu, när regnet smattrar på mitt fönsterbleck.

Det måste få regna ibland. Tids nog blir det sol igen.
Och då är jag redo… för att jag låtit det regna.



Underbara ungar, och att leva grönt

Jordbrukaren och omvärlden Posted on 2020-07-02 00:03


Belöningen i att hålla efter

3 kålmaskar blev dagens skörd i stora kåltältet,
efter att jag stått dubbelvikt och letat mask, och mördat
dem , krossande mot kålbladen de snikade av.
Dödade på sin favoritföda. Det totala massmordet är nog uppe
i 23 kålmaskar nu. Men det minskar i antal, ju bättre jag håller
efter det hela. Precis som antalet covid-fall om folk sköter sig.

Tegnell och jag

Anders Tegnell har nu gått på semester, och tillbringar enligt egen
utsagor tiden med samma sak som jag, trädgårdsarbete.
Jag har svårt att hålla mig borta nästan. Och även om det är roligt att
träffa andra odlare/lottägare, så är det mer terapeutiskt att påta i jorden
helt allena. Timmarna bara rinner iväg, och välmående är belöningen.
Detta trots trött rygg, en överansträngd högerhand och tumme.
Det har blivit betydligt bättre de två senaste dagarna, med handen.
Och ryggen var bara trött, inte ond.

Nästa fas, som går in i föregående fas, och nästa

Nu kommer nästa fas av odlandet, som måste övergå till
och smälta ihop med fasen av sådd,, odling och skötsel….
… nämligen skörda… eftersom,, och njuta och ta rätt på allt jag odlar.
Och det är inte “bara” det heller. Både kunskapsmässigt och tidsmässigt.
För under stundom har det varit Havregröt till frukost, och en burk Makrill
till middag sent på kvällen, när göromålen varit som flest.

Leva för och av och med odlingen

Men nu börjar det så smått landa hos mig att jag inte
bara ska leva för odlingen, utan att jag även ska leva med odlingen,
och delvis AV odlingen. Börja ta mig tid att inkludera grödorna i riktiga
måltider. Jag har vattnat, rensat ogräs och mask, jag har grävt, grävt och grävt.
Snickrat, målat, gjort eget gödsel, gödslat, luckrat, burit jordsäckar,
inhandlat frän och utsäde, några plant. Inhandlat nät, byglar.
Samlat gräs, klippt gräs för att ge näring åt odlingen.

grovjobbet gjort

Nu när grovjobbet är gjort, och underhållet tar vid lägger jag fokus på
att lära mig skörda rätt, och använda skörden rätt. Inkludera det i fantastiska
maträtter. Ännu ett nybörjar-område. Men det första nybörjarområdet, har
hittills gått skapligt ju. Mestadels stavas de flit, och stora öron och ögon
som tar till sig information… och stor mun som frågar.

Underbara ungar

På väg ner till lotten, träffar jag alltid alla Djupövägens härliga lekande barn.
Fulla av skratt och livfullhet, och lek. Jag tackar Gudarna för den rikedom
de ger detta område. Annars hade det bara varit massa sura gamla gubbar som jag,
eller gnälliga kärringar. Många av dem känner igen mig, då jag nästan alltid skiner
upp när jag ser deras afro-flätor, deras korta pojksnagg, och säger med hela mitt hjärta
“Heeeej” … Nu säger de av hela SITT hjärta “Heeeeej” till mig.
Jag är så glad att det bor så många invandare här, annars hade det varit tomt på ungar.
Och ” Om inga ungar funnes så slutar ja'”… skaldade den svenskaste av svenska vissångare,
Holländaren Cornelis Vreeswijk !

Färsk och torkad timjan – hur ska man kunna deppa då?

Så idag har jag haft egen färsk timjan i köpt ärtsoppa. Den vegetariska köpta
ärtsoppan är i sanning rätt trist utan fläsk,. Och bör piffas upp.
Lök är mycket bra. Men idag blev det timjan och persilja från egen trädgård.
Hur lyxigt känns inte det då. Lika lyxigt som rabarberkrämen,
med rabarber från egen rabarberplanta, till frukost i morse.
Övrig Timjan som jag tog, test-torkade jag i ugn på 50 gr med
öppen ugnslucka.

Hjääääälp!!!!

Ett träbord, blev tillfälligt vindskydd till gängliga oskyddade ärtor i
stormliknande förhållanden. Ärtplantor brukar ju liksom gripa tag i sin
omgivning och klättra, om möjlighet skapas. Och jag hade skapat möjlighet,
med pinnar o snören att klättra på. Men nu blev det nästan som i en fabel,
tydligt hur ärtstjälken med sina sista pustande krafter höll fast vid trådar
som blåste omkring betänkligt. Det var som de skrek på hjälp när
jag gick förbi, och de höll fast för glatta livet. “hjjjjäääälp oooss…
vi blåser bort”

Talande morötter och ogräs

Och vem hörsammar inte ett gäng ärtstjälkar i nöd, i storm ?
Liknande fabel-association, med stänk av humor, fick jag här om dagen
när grannen satt bredvid mig när jag gallrade morötter. Och de växte tätt,
och nära inpå ogräs, varav av några var lika de unga morötterna till
utseendet. Åtminstone för den ovane. Och jag sa högt: “är du ogräs eller morot”???

– Och jag personifierade dem, so fabler “Jag är moroooot, jag är moroooot
ryck inte upp mig” från både morötter och ogräs.

Uppryckt från rötterna – I know te feeling, only too well

Apropå att rycka upp. Så ryckte jag av misstag upp en ärt-stjälk,
när jag skulle grabba tag i ogräs. De skrek ju inte 🙂
Och igen, så gjorde jag ljudligt, lite humor
av det hela, och gav röst åt den, som protesterade högljutt
över både att ha blivit uppdragen från rötterna, och dessutom
tagen för ogräs … förnärmat. Bäddade omgående ned rötterna i jord
och vattnade rikligt och hoppades den skull vilja leva.

Bladen slokade ganska omgående.
Men jag har bett om förlåtelse, och dessutom gett den vindskydd.
Så jag undrar om den inte börjar återhämta sig lite men den är rätt
sur på mig. Dt blir väl sura ärtor i den om den överlever kanske ?

Förebyggande lättja


Ja luckrade upp jord och alade faktiskt löken. Dvs såg till att den
fick mer jord omkring sig då den växt i svagt utförslut, och vattnet
drivit bort lite jord. Jag tror de ska gilla det. Grönkålen och broccolin
har fått nässelgödning, så de borde väl växa då tycker jag, så det inte blir förgäves.
Tycker om att använda jordluckring som ogräsbekämpning.
Dvs luckra joden omkring grödorna INNAN ogräset en hinner rota sig.
Jag finner att det blir mindre jobb så.

O nu ere gonatt för låtsasbonden,
måste väl ner och vända på vindskyddet imorrn…
eh jag menar bordet



Nästa »