Sakta…..sakta, hämtar jag mig, men det finns inget skydd…

Det har gått snart 2 månader…..känns som ett år, men ändå som igår.
Jag älskade, och jag gjorde det av hela mitt hjärta, varenda rum.
Om kärleken är som roulette, så jag satsade alla mina marker…..
… när spelet var slut, hade jag inget kvar.
Tyckte såå mycket om de små, gör ont i mig.
Såret har inte läkt och blivit ett ärr ännu, tänker fortfarande på henne, varje dag.

…. men med tiden suddas väl bilden ut, minnena bleknar, och jag går vidare och lämnar henne bakom mig…. går min väg och vänder mig inte om.

….tänk så mycket kärlek jag hade att ge.

<!–
WriteFlash('’);
//–>