Först vill jag bara klarlägga att detta är mina egna personliga funderingar,
och har intet att göra med någon speciell person, annat än hur jag tänker och resonerar rent allmänt kring kärlek och trohet.

Enbart sexuellt ?

Är det enkom när man går över gränsen sexuellt ?
… och när går man över gränsen sexuellt, är det i det ögonblick
som “lillponken” gör entre i “snuffan”… eller finns det nyanser ?
Kramar ?… pussar ? … kyssar ? .. blickar ? var går gränsen ?

Scouting = otrohet ??

Är det int otrohet, när man i sinnet, scoutar sin omgivning för nya
sängkamrater, medan man ännu säger till sin partner att man älskar denne ?
….eller bara att man scoutar, medan man ännu är tillsammans med en person, oavsett om man säger att man älskar henne/honom ??

Är man trogen om ni aldrig har tid att träffas el bry sig om varandra ?

Är det inte en sorts otrohet när du inte finns för din vän, din livskamrat, både
genom att ge tid och att finnas där för honom/henne när det man behöver
tröst och stöd ?

Lögnen, den största Otroheten !!

Men framförallt …är det inte otrohet att vara oärlig mot sin partner om hur man känner för denne.

Svartsjuka är inte bra, men är det bara beroende på den osäkre ?

Är svartsjuka enbart den svartsjukes fel ? .. även om det naturligtvis är den svartsjukes fel oxå, och troligtvis till största delen.
Men kan det oxå bero på hur den andra parten beter sig, och hur ärlig hon/han är ?

Själv kan jag bara säga att jag inte kan vara otrogen på något sätt, jag skulle inte kunna klara av det, och förstår det inte riktigt om jag ska vara ärlig.
… detta är inget moraliskt pekfinger om hur andra ska tycka och tänka.
Mera en massa frågeställningar, och en beskrivning om hur jag själv känner och tänker.