Beroende… är ett ord som jag undrar över. Vi använder det ju om knark, sprit och cigaretter och dyligt, men även om sexberoende, matberoende, och arbetsnarkomani….. Jag tycker nog missbruka, är ett riktigare ord.
För beroende av olika saker är vi naturligt, från det vi föds, till det vi dör….
Kärlek, närhet, meningsfullhet, mat, sömn osv … är vi beroende av, och det ska vi vara …..

Jag tänker på något som sades på “Intervention”….(Tv-serie)

Slippa tänka… slippa känna

Det var en kille som blivit beroende av smärtstillande tabletter, han tog dem till en begynnelse för ryggsmärtor, men av det jag förstod av programmet, så ökade han dosen, för att “slippa känna”… “slippa tänka”

Och det är nog så… visst är det så med alla former av “beroenden” ……
Och jag kan MYCKET VÄL förstå detta….
Jag kan mycket väl förstå att vissa saker gör så ont, att man antingen hela tiden, eller oxå stundvis (periodare)…. vill bort från smärtan, få vila från hopplöshet, från sorgen, från meningslöshet…..oavsett om smärtan är fysisk eller själslig.

Jag väljer hellre att KÄNNA smärta, före att vara emotionellt död

Själv är jag väldigt skeptisk till och rädd för tabletthysterin….
Jag VILL KÄNNA smärtan, om den finns där. För enda chansen att känna glädje och lycka, är just genom att våga känna sorg och ilska.
Jag väljer hellre att känna smärta och sorg större delen av dagen, för att kunna fånga de stunder av lycka som jag skapar genom detta, och de stunder av lycka som kommer i min väg…..Alternativet är att ta tabletter och inte känna alls… och då är du redan död !…… inuti !

Och det är precis detta som stora delar av “vården” innebär… att stoppa i folk tabletter. Att lugna dem…. är att ta livet ifrån dem.

Smärtan – kroppens varningssystem

Tabletter vad gäller kronisk smärta, kan jag inte säga att de skall uteslutas helt.
Men idag äts de som sockerpiller, precis som antibiotika.
Och det jag kan säga med all säkerhet om smärtstillande, är att de kan ha en förödande effekt på kroppen, om man äter dem, och går på som vanligt, för att man inte längre känner smärtan….
Smärta är till för att kroppen talar om för oss att något är fel, att något är trasigt, så att vi kan vidta adekvata försiktighetsåtgärder för att inte förvärra skadan, och i bästa fall låta den läka…..Detta har läkekunskapen “glömt bort”

Vad är så farligt med ledsna människor ?

Ångest är det samma sak med… ångest är egentligen inget annat än en gryta av förtryckta känslor, lagrade genom åren, eller trauman som inte har gåtts igenom….. och Locket har varit på, och detta blir som en tryckkokare, då inte “ångan” kan komma ut…. i vissa fall “exploderar” … grytan.
Ångest, sorg, ilska är inte farliga…..om du inte fortsätter stänga in dem, eller kuva dem med hjälp av tabletter…..
Ångest, sorg, ilska är inte farligt…… bara naturligt. Och ändå beter vi oss ofta som personen som har sorg vore tokig, annorlunda, konstig och avvikande.
Trots att vi alla har just sorg, ångest och ilska… eller kanske PGA ATT VI HAR DET.
Tom dom som ska hjälpa folk med sorg, är rädd för den…. vilket förklarar varför man stoppar i vanliga sörjande människor antidepressivt, istället för att trösta, lägga handen om, istället för att låta sorgen få värka ut… och bli glad igen.

Vården och vi bidrar till narkomani

Samhällsapparaten påstår sig vilja bekämpa beroenden som alkohol och
knark, rökning, snus osv….. men samtidigt tillåter man och uppmuntrar
att läkarkåren okontrollerat skriver ut så mycket ångestdämpande och
smärtstillande, att folk blir beroende av det…. ALLTSÅ BIDRAR TILL
ETT KEMISKT BEROENDE….

Flykt och Flykt

Men även jag flyr ibland….. på många olika, omedvetna och medvetna sätt…
Även jag flyr från problem som ter sig oövervinnerliga…. från smärtor jag inte orkar vara i hela tiden…. Och på ett sätt tror jag flykten kan vara nödvändig… TEMPORÄRT.
Det är så människan är funtad tror jag, och i synnerhet om hon gått igenom stora svårigheter. Det är som med fysisk träning, du måste utsätta kroppen för arbete och motstånd, men du måste vila oxå, och äta mat, näringsriktig…. då först växer du….. Och du måste få vila från sorgen, men inte hela tiden…

För livet är en berg-och-dal-bana ibland behöver vi gå igenom sorgen, vara i den, tillåta den. Och ibland måste vi tillfälligt lämna den….
Men helst inte med kemiska preparat tror jag….