Ibland måste jag tro på det som verkar omöjligt….
Vi testas ibland, det verkar som alla motgångar kommer på en gång…
Och vi känner det som ödet är ute för att knäcka en….

Och ibland kan en liten gest från någon, vän el främling bokstavligen rädda liv…
En arm kring någon, en beröring, en osjälvisk handling…..
… kan vara det som får oss att kämpa vidare….

Och det kan te sig som om en ängel blivit utsänd från Gud…. det kan verka som ett mirakel….. Det är ett mirakel, livet i sig är ett mirakel.
Kärlek är ett mirakel…..

Jag vet…………jag har varit där, när allt hopp varit ute, när alla krafter varit slut.
Och mörkret synts så långt ögat kunnat se.
Jag har fortsatt gå ändå… och när jag minst anat det har en arm lagts ikring mig.
När jag minst trott på det har någon visat mig omtanke….

Och ingenting gör mig mer levande själv, än att få vara den personen själv ibland, den som vidrör en annan själ, gör skillnad….
Likväl som någon berör mig, vidrör mig… och fyller mig med kärlek

Jag tror på det som är omöjligt… jag tror på kärlek….. även för mig.
… nån gång…kanske