Är jag en dålig människa ? ……är jag egoist ?
….är jag egoistisk så till vida att jag inte tänker på dom omkring mig ?
Ska jag vara ärlig och syna mig själv långt in i själen, så tycker jag inte det….
Men det kanske finns differentierande uppfattningar om det…

Vi gränslösa, kärlekstörstande

Vi som är uppväxt utan gränser i kombination med kärlekslöshet , och utan en någorlunda trygg tillvaro…. vi som blev utnyttjade..
… vi som inte vet vad närhet är genom upplevelse av den, aldrig någonsin tar det för givet att vi själva har rättigheter…. vi gränslösa, vi kärlekstörstande…

Vi känner dåligt samvete när vi får gåvor i form av närhet och kärlek, men vi känner det som en plikt att ge….
Vi som präglades av frånvaro på kärlek, och självkänsla…..vi som ständigt är till för att behaga, vi som tror att det är vår enda rätt att existera…

Vi som går utan bränsle… vi som lever på ett omöjligt hopp, vi som är allena i själen.
Vi som hjälper till, när någon människa behöver oss, för vi vet…. vi vet hur det är att känna sig hjälplös. Vi vet hur det är att inte ha någon…. så vi hjälper till, när vi behövs. Inte enkom för att vi tror att det är vår enda rättighet att existera, även om det finns med i bilden oxå…. Men även för att vi känner äkta empati med de som lider på något vis… vi vet hur det känns..

Men när den dagen kommer…

Det är på det sättet många människor kommer att känna oss….. hjälpsamma, snälla !
Och den dagen vi som var/är gränslösa, trygghetslösa, kärlekstörstande behöver nåt tillbaka….. den dagen blir vi ofta ensamma med vår törst, vår sorg och tomhet…..
Den dagen vi säger “nej”, sätter ner foten, och tillgodoser våra egna behov, den dagen blir vi lämnade…. precis som vi blev lämnade, utnyttjade och övergivna då……. varför ?…. för att det går att utnyttja oss !
Den dagen vi satt ner foten, känner vi oss som dåliga människor, och egoister, och får dåligt samvete.

De som hade minst en

De som lärt sig gränser från början, fått veta sitt egenvärde, fått veta att de var älskade oavsett, om än bara av en enda person…..
…. de som var älskade, de är sällan ensamma, de har gränser för sig själva, och i allmänhet respekteras deras gränser….

Varför ?

Är jag en dålig människa ? …..egoist ?
Nej jag tycker egentligen inte det….. men varför känner jag mig så då, så ofta ?
… och varför känner dom som alltid har sitt eget bästa i tanken….
… varför känner de aldrig så ?