……
Nu har större delen av julaftonen förlupit, och jag tycker vi har inte gjort någe annat än ätit…… vi har förvisso ätit väldigt gott.
Julpusslet på 500 bitar är påbörjat… men inte mer heller.

Efter två omgångar förtäring, när maten började kännas på ögonlocken, nickade jag till i kökssoffan, efter misslyckade försök att få hjälpa till med disken…
Moster fräste till både åt mig och Rolf när vi försökte diska….

– “Lå’pli disken”

Men sen kände jag att jag behövde röra på mig lite, så jag gick en slinga på 45 min. Rolf sa att det var ca 5 km.
Klädde på mig ordentligt…. tom mössa, som jag brukar vara för fåfäng för att ha på mig, efter att ha blivit hånskrattad åt vid några tillfällen då jag haft mössa. Bland annat av en kompis….

Med bestämda steg trampade jag ut på farstubron, och stampade morskt iväg på min julaftonspromenad…..
Till en början myste jag lite över hur vackert det var, när snön föll på julaftonen, och allt omkring var snövitt, inte ett sandkorn så långt ögat kunde nå.
Och Mosters och Rolfs sparsamma utomhusjulbelysning lyste upp gården.

Sen redan efter ett par hundra meter avtog allt vad ljus heter, och det blev bäcksvart…. och det mysiga övergick i lätt obehag, för en storstadsgrabb som jag.
Och i mitt stilla sinne förbannade jag att jag sett så mycket skräckfilmer som ungdom…
Nyss på Maggans tomt, så lät snöknarret under mina skor julaktigt och mysigt.
Nu blev det o-mysigt värre, och minsta knyst från skogen gjorde att jag ökade takten lite.
Varje gång jag närmade mig ett juldekorerat hus, så upplevde jag myset igen…

Men mörkret här ute på vischan på vinterhalvåret är väldigt påtagligt.
Jag kunde vissa partier inte se var vägkanten var, och det var nästan så mörkret grep tag i mitt bröst….
Tänker mig längre tillbaka i tiden … hur ett sådant kompakt mörker under en hel vinter måste ha påverkat humöret….. speciellt om det var dåliga tider.

Till slut kom jag in i husvärmen igen, och då var det dags för att……
..ja just det : ÄTA IGEN !!
Klassikern “Karl-Bertil Jonssons Julafton” kollade vi på och skrattade gott åt ordens mästare Tage Danielsson, som berättade till Åhlins rörliga teckningar

Nä nu ska jag gå ner från övervåningen, och se hur långt de andra kommit på pusslet

GOD JUL !!/ Grinschen