Det här med bloggande har nog rätt olika funktioner för olika personer.
Och det är en balansgång vad man kan och bör säga, både för andras skull och ens egen. Och även om man tänker sig för noga, och avväger ….. så kan det bli fel, både för min egen del, som öppnar mig på ett nästan brutalt öppet och ärligt sätt, kan det tyckas. Men att jag skriver om djupa svåra saker, tror jag oxå är en styrka … och intressant att läsa för några….

Självklart så utelämnar jag mycket detaljer när jag tex skriver om svåra saker längre tillbaka, och även vissa ämnen som jag inte alls tar upp.
Och när jag utelämnar detaljer, är det ofta en känsla jag försöker förmedla. Beskriva den rikligt med olika metaforer, och mycket adjektiv….

Man kan oxå luras att tro att jag ofta mår dåligt, med tanke på att det blir många sådana inlägg… och kanske färre euforiska och humoristiska….
Men det är som sagt var inte sant.
För det första fungerar ofta, nästan alltid även de sorgliga, tunga och gråtmilda inläggen som terapi för mig… så när det är skrivet och ivägskickat, så är det redan bättre, och en känslomässigt börda har lättat….

För det andra, så blir det ofta så, att när jag INTE skriver någonting alls, kan det vara för att då lever jag livet. Då UPPLEVER jag livet, istället för att skriva….
Bortsett då från när jag är sjuk, har influensa förståss…. då ids jag inte sitta och skriva så mycket…. och det känns inte så intressant heller.

Jag har som sagt var sett att andra använder bloggar på ett annat vis. De flesta skulle jag vilja påstå, vill inte blotta sina känslor på en blogg, som jag gör. Många skriver om hårschampon och smink. Vissa skriver och analyserar fotboll.
Och en del skriver egentligen bara dagbok.

Den sista kategorin tycker jag personligen bara blir intressant om det är en människa där det händer olika saker ofta, en som reser mycket, en som har ett yrke den kan prata om, med ett varierande innehåll….
Annars tenderar det bli samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma,…. ja ni förstå demonstrationen !?smiley

Sådana bloggar kan förvisso vara intressanta för nära vänner och släkt…

Men som sagt, det är olika… vissa vill inte gå in på min blogg för att de inte vill läsa om tunga saker, som ibland förekommer, inte vill bli berörda på det viset.
Man vill bara titta in och ge en snabb kommentar om nåt nytt smink. På ett oengagerat sätt…. och då är det bra att det finns massor av sådana bloggar…

NU är det snart vår på riktigt, om inte Isländsk aska sätter stopp för solens strålar.
Och relativt snart underbar svensk sommar