NU är det tredje gången på kort tid som jag varit till Junsele….
Två ggr för att hämta träbänkar på ett snickeri, och nu tredje för att hjälpa grannen in med veden, grannen som har sitt föräldrahem där i knutarna….


Kontraster

Och nå må jag säga att det blir kontraster alltid. Jag har ju i en blogg nyligt berättat om hur jag som norrlänning uppfattar Stockholm och Stockholmarna…..
Om ruschen, tempot, ytligheten, det vackra folket, och problematiken med att äta och skita i en storstad.

Alla tre besöken i Junsele, gav positiva vibbar…. mestadels dvs.
det fi9nns en gemytlighet, ett lugn över Junsele och Junselebona ….
…. ingen ytlighet, ingen stress, klockan finns nog mest på armen som prydnad.
Ingen tillgjordhet i Junsele, inget skryt genom att visa upp hur mycket pengar man har…. superdyra bilar osv…
.. Vackra människor finns även i Junsele, men på ett annat vis än i Stockholm… en mer naturlig avspänd skönhet. Här är folk som dom är … rätt upp och ner.


Årets första besök i civilisationens vagga

När vi var och hämtade träbänkarna till bangolfen för nån månad sen, var vi in på ICA, och handlade lite att tugga på. Och vilken gemytlig butik det var, med trevlig, avstressad personal….. och lagom mycket att välja på, inte så mycket att man blir snurrig av vad man ska välja…. … helt underbart.

Bageriet, hade för tillfället bara fyra sorters fikabröd kvar när vi kom dit, och expediten lät lite skamsen över detta faktum. Men jag tyckte det bara var skönt, som kontrast. Så mycket lättare att välja blev det ju. Och det blev ju inte mindre gott det jag väl valde, för att det inte fanns 100 sorter till.

Väl på snickeriet den gången, arbetades det effektivt (tror jag)… men för den skull inte uppstressat….


Karln på macken

Sedan stannade vi till på macken för att tanka, och ta en kopp kaffe.
I kassan stod en … ja just det… avstressad expedit, en ung okonstlad blond tjej, och tog allt i sin ordning. trots att det stod 6 stycken i kön….
Jag och mina två bänkbärarkamrater, och tre “infödingar” (Junselebor, med omnejd)…
“Infödingarna hade alla en färdigskivad limpa i handen, vi “stadsbor” (Sollefteå) hade bulle och kaffe.

En äldre karl som stod i kön fascinerade mig lite utifrån detta med olikheter på stadsbor och Lantbor….
Han var stor som ett hus, med grånat hår. Stora dasslock till arbetarhänder, lätt fårat ansikte som väder, vind och ett antal år hade åstadkommit.
På fötteren hade han givetvis träskor av nån sort, det enda alternativet hade varit stövlern…. Gummistövlern det vill säga….
Rutig flanellskjorta och så kronan på verket för att bli sedd som en riktig’en Landsortskarl.. en Junselebo:

…. en reklamkeps/målarkeps på huvudet, för att inte myggen el knottern skall bitas i huvudsvålen.

I min fördomsprofil….till en början, så tänkte jag mig att detta var en enkel människa/herre, och lite grann fördomsfullt (ur en kaxig Stockholmare/Sollefteåbos ögon) …tänkte jag nog till en början att han var lite bonnig, omodern och oteknisk… och definitivt inte hade…..

… men precis när jag skulle tänka tanken att han inte hade kontokort, så öppnade han STORplånboken , där var en hel radda med kontokort, körkort för ABCDE, och dylikt…..
Och plötsligt slog det mig att denne man mycket väl kunde vara storskogsägare/markägare… och denna trakts storkapitalist…. med målarkepa på huvudsvålen….
För här skryts det inte om hur mycket pengar man har, genom klädsel och bil, som i “Fjollträsk”… här ser nog en rik skogsägare ut likadan på ytan, som en liten torpare… skillnaden ligger i pondusen, samt syns mera väl när personen öppnar plånboken och avslöjar antalet kontokort….


På tal om kontokort

Kontokort förresten….
I Sollefteå har jag på sistone haft lite problem med att glömma ha kontanter i plånboken, eftersom även Sollefteå moderniserats något, och de flesta butiker tar kontokort…
….utom ett par tre stycken, som av praktiska själ, eller ekonomiska föredrar kontanter….

Så när jag for till “Fjollträsk” (Stockholm) för två veckor sedan… så gjorde jag väl bort mig aningen inför min väldigt överseende storstadsvana kusin Jenny…. när jag mitt i stora staden på en sevenelevenbutik, av vana frågade om de tog kontokort. smiley
… expediten tittade på mig som om jag vore från en annan planet, En mera relevant fråga från min sida, kanske hade varit: “tar ni emot pengar/cash”??smiley


Årets tredje resa till Junsele – hånfinande vedhög

Denna gång, igår, när jag åkte upp till Junsele med grannen Martin för att hjälpa med veden, så åkte jag bil med honom till Junsele. Lämnade av honom på Gunillagården…. (Han är inte inskriven där… inte än jallafall, utan jobbar som kock)
….tog själv bilen till föräldrahemmet åt Martins käring….

Det var bara jag där när jag kom dit… inge folk i granngården. Men ett tiotal kvigor stod där och lät med råmande och klockorna runt hasen. Nån rovfågel (tror jag) … svävade ovan och skrek alarmerande över att det kom nån främling, en alien till dennes jaktmarker och rede…..han/hon varit måttligt road över min närvaro…

Jahaja… nu var klockan 08.15 och där låg en vedhög på 10 kubik och hånflinade åt mig ock tycktes säga …

– “haha, du har inte en chans att hinna kasta in mig i vedboden … din
….nollåttafjant”

Jag hade väl varit aningen kaxig när mina grannar menat på att de åstadkommit en STOR vedhög. 10 kubik sa dom att det var…. så jag kände aningen prestige rinna till, så att jag inte fick äta upp min kaxighet….. så det blev till att köra hårt tänkte jag. Jag attackerade högen från flanken, framifrån och från baksidan, och nu var det inte bara vedhögen som jobbade emot mig, utan även klockan… jädran i mig vilken fart den fick….

Ville nog hem samma dag, upptagen man

För även om det var vackert där ute i skogen, så hade jag en hel del att göra hemma i stan oxå. Så jag hade planerat att hinna med bussen som gick… som gick… ja när gick de nu igen från Junsele ?? .. vad var det Anneli sa nu igen ??… var det 14.30 .. eller 14.45 ??

Det blev en strid mot klockan … och en avvägning hur mycket gubbkroppen orkade med. 10 kubik…. det sa mig inget innan jag kom dit, hur mycket ved detta var… men EFTERÅT, hade jag en rätt bra aning. … blev rätt trött på baksida lår, av allt plockande från marken.

En knäppstare

Den proviant jag hade med mig var inhandlad av Martin och innehöll diverse som min magen inte var van vid. Och när man står ute i det fria, med inga människor omkring sig på mils avstånd,,…. bara kvigorna och den upprörda rovfågeln.
Ja då tror man ju att man kan släppa sig ogenerat, utan att nån ska ta illa upp.
I ögonvrån, mellan vedkastningen ser jag en fågel som trippade omkring ängslig på marken….. tror det var en stare av nåt slag.
Och precis som jag fick syn på denne släppte jag av en riktig brakskit i luften, som åska nästan….

… och staren stannade upp tvärt, satte näbben i vädret och titta förnärmat och snopet på mig, som om den tänkte: “vilken ohyfsad varelse”smiley

Nåja faktum var att jag faktisk hann med hela högen, och klockan var inte mer än 14.00, så jag packade ihop grejerna… nu var det bråttom, för att det inte skulle bli bråttomt…… när man väl landade i Junsele igen….

“Bussig” personal

Jag skulle lämna bilnyckeln till Martin på Gunillagården, så han hade bil (Martin skulle sova kvar ute i obygden)….så jag ringde honom mobilt och sa att jag var på väg. Martin satt i möte sa han, så när jag väl komme dit så sökte jag upp någon som såg lite klarare ut i huvudet än “civilagenter” (senildementa)… och antog att detta skulle vara en personal på ålderdomshemmet….

(Hade med all säkerhet inte vågat mig på det
förtroendet för en främmande människa i Stockholm)

Knatade sedan in mot byn (100 meter)… såg en buss som stod där på vändplan….
Bussdörren stod öppen, och det strömmade radiomusik ut där, så jag knatade in i bussen för att försäkra mig om att det var rätt buss…
Där låg busschauffören och tog en lur in väntan på avfärd…. vaknade yrvaket till när jag klev på och störde hans sömn….
Och frågade honom om det var bussen till Sollefteå, och om den gick därifrån som den stod nu….

Jo det var ju så … och jag tänkte att jag låter den utslagne chauffören vila en stund, så han inte somnar vid ratten sedan…. pinnar iväg på den gemytliga ICA-butiken igen, för att få nå frukt och drickbart….

Men jag glömde ju återigen fråga om NÄR bussen gick, så jag tänkte att det vet dom säkert på ICA-butiken i en sån liten by….
Men kassörskan visste inte säkert…. det var ju nån gång vid halvtre – tretiden sa hon…
varpå jag yttrade mig på ett avspänt Junselevis, och log:

– Ja det var väl inte så noga, det går väl en ny buss …. i morron !!