Personligheter vi dras till

….
Det finns vissa personligheter man dras till…..
… ibland kan tyckas att det är personer som är lite lik oss själva, så att vi passar bra ihop pga av liknande kynne ……

… men ofta kan man tycka att vi söker oss på något sätt till vår motpol, att vi söker hos andra det vi saknar hos oss själva…. och de personer ikring oss vi är mest irriterade på, i själva verket är allt för lik en själv…… åtminstone lik en själv i nåt måtto som vi helst inte vill bli förknippade med…. någon sida vi inte är förtjust i hos oss själva…

Själv har jag jobbigt med personer som hela tiden skämtar friskt, har lite drag av att vara besserwissers, samt är labila i sitt känsloliv smiley… sådana kan vara jobbiga för mig att umgås med ibland.

För det är sidor jag har, på gott och ont !!
Nu har jag även andra sidor … även dom på gott och ont, men detta var några av de sidor jag kanske inte är förälskad i hos mig själv, och därmed har dålig tolerans med andra som har dessa sidor.

Undrar förresten om det finns människor som tycker om människor med dessa drag… dvs mig ???

Trygga människor

Själv finner jag ofta mig dras till människor som jag uppfattar som trygga i sig själva. Och den enkla analysen torde väl då vara att jag gör det för att jag ofta känner mig rätt otrygg själv, … och har den bilden av mig själv….
Och den kan förvisso vara sann…. åtminstone delvis.
Men jag tror att det ligger mer bakom detta än så….
Även jag kan av vissa uppfattas som en person som är trygg i sig själv, och hur än motsägelsefullt det blir för mig och mitt svallande känsloliv, så finns det sanning även i detta har jag kommit fram till…..

För ingen människa är trygg i ALLA situationer i livet…
En människa som kan te sig väldigt trygg i sig själv, kanske bara inte försätter sig i situationer han eller hon är otrygg i ….
Medan jag som ser på mig själv som otrygg till viss del, tvingas hamna i sådana situationer pga att samhället nu råkar vara så utformat, att just några områden som jag finner svåra att hantera …… är nödvändiga i vårt nuvarande levnadssätt.

Så om vi nu vänder på det så finns det ju alltid två sidor på ett mynt.
Och det som skulle med rätta kunna betraktas som trygghet från en sida sätt, kan lika gärna och lika sant, betraktas som feghet, ur en annan synvinkel.

“känsliga människor”

Ett annat sådant exempel, som jag ofta råkar ut för … med tanke på den uppväxt och de känslostormar, blandat med känslokallhet jag blivit utsatt för….
….. ett sådant exempel är “känslighet” ….. eller “överkänslighet”…

Två mycket intressanta ord, skall förklara varför jag tycker det.
Jag tror nämligen att det flesta egenskaper har en positiv sida och en negativ.
Sedan kan det användas för en och emot andra, när vi sätter etiketter på andra, utifrån hur det passar oss själva.
Jag har vid otaliga tillfällen blivit kallad “känslig” eller i värsta fall “överkänslig” av människor/vänner och bekanta….. i sammanhang som gjort mig mycket upprörd och arg över den etiketteringen.
Ett exempel är om jag varit upprörd eller ledsen över hur jag blivit behandlad av någon…. och berättar det för en vän eller bekant…..
… att då få höra: “men du är ju känslig också”… kan vara som en fet smäll rätt i solarplexus.
Här berättar man i förtroende för någon för att få stöd, samt ventilera ur sig orättvisor eller liknande….. och så decimerar vederbörande detta samt mig med den kommentaren…..???

Förstår ni grejen ??… jag är övertygad om att vi alla i olika situationer känner oss olustiga inför våra EGNA känslor inför det en “känslig kille” likt mig berättar…..
Vet inte hur man skall bete sig, och därför gör en “dämpande” kommentar om det hela, som egentligen bara “dämpar” för den som försöker dämpa, för att den upplever det hela hotande och skrämmande med den “känslige personens” känslor. Så vissa projicerar över på andra genom att säga att de är “känsliga”, för att skydda sig själva, när de är rädda för sin egen sårbarhet.

Sedan sitter tex många tjejer och önskar sig att få träffa en känslig kille, vad är det då man önskar sig ?

Föresten är väl motsatsen till att vara “känslig” …. det är väl att vara okänslig, och hur kul är det då ?

Tog mig friheter igår

Rent allmänt så är jag inte i toppform humörsmässigt just nu, och upplever lite motgångar personligen….
Jag tänkte att kanske en dans skulle kunna pigga upp, det har så gjort många gånger förut…
… men se inte denna gång. Jag var nog full av förväntan, men med många motgångar i bagageluckan, och ett trött huvud, samt lätt sliten kropp, blev nu inte danskvällen den höjdare jag förväntat mig….. och när det inte var så många jag kände där, och fick en liten, liten, liten tiny motgång på dansgolvet, så satte jag mig bara ner och väntade ut slutet på kvällen…. jag dansade om jag blev uppbjuden, men bjöd inte upp själv…
Så okej…. jag var ledsen och så igår kväll… och för en sekund så funderade jag på om jag skulle ha dåligt samvete över detta, inför hon som jag åkte med….
… men icke denna gång….
…… jag tog mig rätten att vara ledsen, bli besviken utan att någon skall kunna ta det ifrån mig eller förminska varken själva känslan eller rättigheten att ha den.
Jag tror inte det bekom min reskamrat speciellt mycket…. om ens alls.