Del 1 finns två inlägg ner

….. Men se nu börje’nä å gå runt i hôvve för’n Bänkt-erik….
.. om e va syrebrist äller om ä va G-kraft’n som Gjorde nä…. ä int gott o klure ut…
… men en vårte snurri nå så myttje falit …..
N’Bänkt-erik chippa ätte luft, när’n fick chans’n…. men ätte två danser mä n’hänn bonnkäringskålossen … så vårte nä falit gurt å grörnt i plyte hanses….
Men ti slut komme’n då loss….. å då skynn’en sä ut från logen för å få na lufta….

Nu gatt’n ha sä nå sibborator-lemonad’n, å styrke sä mä…..tänkt’n…..
Å nå hadd’n väl vä sä sprit’n nå, men han hann inte gå mer än na enstaka steg, förrän han blev bjud’n…..
Dä va grannen himme på Vallen….. n’Gyyran Granbärr (Göran Granberg)... ni vet han vä hunn…. bulldågg’n….

“HÄNNE NÅ HÄNNE; SÅ HÄNNE NÄ HÄNNE !!!”
(Händer det nåt häromkring, så händer det här)

….skråla’n Gyyran glatt å skratte från diafragman på ett sätt som en inte kan beskrive om en inte få höre nä…. samtidigt som’n nätt opp kônne hålle sä opprätt….

“Gosse dra mä baklänges änna in i hälvette ditt förbannade ap-aschel
… ä rä du ?

(Ångermanländska för “hej”)

“Men va faen ä rä vä rä ??… du se ju’ut som om du klämt piten däri vävstol’n…. nu jett’u ryck opp dä……opp me hakern… alle tre… här har ru rä en jävel
(ångermanländsk uppmuntran, för den som känner sig nere)

å N’Bänkt-Erik blev sturskare för varje sup som’n tog….
… till slut så va bröstkorgen hanses där’n va, när’n komme ditt é denne där’n va.
…å han hadd börje samla mod till sä igen….

Å precis då…. när’n hadd börjar repa sä….så va finjänta som han blev bestôlen på sist, på väg mot n’Bänkt Erik…
och blicken hennes som en litt’n ängel, … hon sträckte ut armen sin å skull väl bju opp….plire vä yge sine som barra ungjäntern dög till…. om gamjäntern föschôke, så likne nä mer ko-öga
…. men mitt framför plyte på’n så försvann à igen …..
En liten en Kârl mä sju stôcken ringa’ i vänsteröra sitt… ryckte ônna finjänta…..
Å n’hänn va raka motsatsen mot’n förige sprätthöken…
Dä gick så langsamt att’n knappt kônne tro att’n rörrde på sä….
Mä hakan i väre som nan slags aristokrat….
…. fast en aristokrat mä skomakartumme då….

Men nu vårte n’Bänkt-Erik nå så infernalisk förbannat, nu skôll’n slåss….
Satte fart ätte n’dänn jädra toffsmesen….. lôfte opp’n i nackskinne….
…å kast’n ätte golve…. å toffsmesen for över hela dansgôlve bort ditt ti annersia…. ditt-é-dänne där gammhönern stod å surne som 2 vecker-gammel-mjålka ….ty ehuru gôlve va behannle mä nå mjöla för å inte bli så trôckt….

– Far åt hälvete vä’re…. jämarns dyngsprätt !!!!... far änna borti Håljom !!

Skrek’n Bänkt-Erik…. så till å mä n’ Lasse Stafan hörrde’n….
Nu vare barra på ä hänn vise att detta va precis va herrar ordningsvakter hadde gådd å vänte på hele ti’n….
En del kangske gjort sä villfarelsen att dom va e dänne för å hålle ordning…
…. men dom hadde bara ett i hôvve sitt dom där ordningsvakta… å dä va å få vise hur stor å stärk dom va…
Så ä dröjde inte länge förrän n’Bänkt Erik låg därr’i dike utanför logen…
Ennä tröst’n va att dom kast ut n’dänn dyngsprätten mä….. å dä va inte mer än rätt tyckte’n ….
Men dyngsprätten hann fara him innan n’bänkt-Erik kônne läxa opp’n nå mer.

Nu hadde ju n’Bänkt Erik lite innaför väst’n sin… å skull väl egentligen inte köre nå….
Men dä gav han blanka fan i….. han hadd inte sett ordningsmakt’n e hänn på 4 år…

Men halvvägs him så stärne tvåförtifyran och rörrde sä inte ur fläcken….
n’Bänkt-Erik klev ur bilen å sparkte in en stor en buckle i framskärmen ….
Svor o spotte när’n sparkte gruse å småsten framför sä sista 1½ milen som ‘n vôrte tvunget ti å gå ……