….
Jag kan dö i morgon…

Det finns ingen rättvisa i världen, livet och döden…..
Ingen “förtjänar” att dö…. ingen “förtjänar” att leva, …..
Den godaste lever inte längre, den som haft det värst får inga bonus-år…
…Ondska bestraffas inte med år, eller efter döden.

…. ondskan i sig själv är straff nog, här i livet, för både den som bär på den, och den som drabbas av den.

Jag kan faktiskt dö imorgon… det kan alla som lever, allt som lever.
Döden är livets obönhörliga villkor….
Livet är till låns, och alla som fått det till låns, måste lämna det tillbaka en dag…….

Önskar jag att många av mina sorgeupplevelser aldrig hänt ?….
Ja …..både och om jag ska vara ärlig.
Visst kan jag i all min ynklighet och litenhet titta med aningen avund i blicken på dem som fått det jag inte fick med mig,kärlek, närhet, trygghet, en självkänsla…..
… och visst kan jag ibland “förbanna” det faktum att jag är trasig inuti, och att det medför vissa problem för mig…. tom stora problem…..

Men utan dom hade jag inte varit den jag är……
Jag hade inte haft samma känsla för ordet empati, inte varit den jag är idag….
Mina svagheter är oxå mina styrkor…..
De erfarenheter jag har, är det ingen annan som har… liknande kanske, men inte samma…..
Att önska bort någon av ens upplevelser, är som att “skönhetsoperera” bort en krokig näsa, fylla läpparna med nåt silikon eller nåt….
…även om det skulle ur nåt slags reklammässigt sätt innebära skönhet ur vår snedvridna tidsepoks synsätt….
…. så är´det en personlighetsförändring.
Om jag skulle förändra min ansiktsprofil, som jag har lätta komplex över….
och den skulle bli precis som jag önskade….
… så skulle det inte vara JAG längre…

Således …. jag är vacker PÅ GRUND AV MINA SÄRDRAG, inte trots dem….
…och likadant är det med själen,…. hade jag inte upplevt det jag upplevt, hade inte jag varit jag…. jag är vacker som jag är….

Allt jag har är nu…..

Därför passar jag på att skratta idag, trots elände, ett döende jordklot, som endast en minoritet av människorna tycks bry sig om att det sker…..
Jorden har vi lånat av våra barn och barnbarn, men vi lämnar inte tillbaka den i det skick vi fick den…..
Jag skrattar och njuter, trots att missunnsamma människor tror att mitt liv är som att glida in på en räkmacka….. och önskar mig ytterligare lidande…..
Jag glädjer mig åt dans, trots att det sker politiska förändringar nu, i egoismens tecken, …. förändringar som slår undan benen för svårt sjuka människor….

Förvisso gråter jag även med dem, och för min egen räkning…..
Och jag gråter över det utdragna mordet på vår egen moder…… Moder Jord….
Jag vredgas över snikna företagsledare, när andra företagare sliter ont blod för att få det att gå ihop…..
Jag blir arg över korrupta politiker, när andra försöker förändra utan egen vinning i första rummet….

….. Jag räds, jag vredgas, jag gråter och jag skrattar………..för jag kan faktiskt dö imorgon…..

Allt jag har är nu….
Egentligen äger jag ingenting, inga saker, inte min kropp…
det är alltihopa till låns…

… allt jag har är just nu !