…..
Det har tagit 44 år för mig att komma dit jag kommit nu…… 44 år att lära mig gå något så när upprätt…..

44 år har det tagit för mig att kunna ta plats….. att inte be om ursäkt för min existens. ………och ändå haltar jag ännu fram.
Så lång tid har det tagit för mina sår att läka ihop så pass, att jag anser att jag är värd något…..
Och värdet sitter inte i andras ögon, utan i mina egna….
Så lång tid har det tagit för mig att gå nedför en gata med högt buret huvud, i egen majestät….med rak blick….. att inte i varje levande ögonblick existera på nåder för andras gillande eller ogillande….

44 år har det tagit för mig att tycka om mig själv lite, lite grann, tillräckligt mycket för att vårda mig själv, min hälsa, vårda mitt boende…. göra saker för min skull….. och kanske ana att jag är värd detta.
Saker som för de allra flesta är självklara….

…äta, ha ordning, prioritera viktiga saker för sig själv osv osv

44 år……har det tagit för mig att ens få början på tråden

Just idag mår jag bra….. även fast jag har stora sorger, och många trasiga själsdelar….
…men jag mår bra !……. inget är beständigt, livet består hela tiden av val, men just nu mår jag rätt bra.

Jag ser till att äta regelbundet, har det trivsamt hemma….oerhört trivsamt faktiskt.
Jag är jätteglad att jag har det så just nu….
Allt är inte rosenrött….. men en antydan av harmoni som jag aldrig aldrig nånsin känt i mig själv …. kanske börjar infinna sig….

…. jag lever … Hurraaaa !!

Det är gott att leva ….trots allt