Jag är rädd …….

Det som för andra skulle te sig som orealistiska farhågor, har för mig varit händelser som jag råkat ut för…… i verkligheten. Inte en gång….. men många många gånger……

Så många gånger, att mitt varningssystem har en beredskap för det, men beredskapen består i oro och ängslan….. och begränsar mig därav även när “farorna” inte är reella….

Så jag är rädd,….

…..att när som helst det ska slå ner en blixt från klar himmel och rasera det jag byggt upp…. starkare än så känner jag mig inte….

Jag har kommit långt med mig själv och byggt upp mycket….
… men det är inte byggt med starka fogar
Och raseras kölen, så rasar skrov och reling….och man måste börja bygga igen….
….så vida inte alltihop spolas bort.

Jag är fortfarande en spillra ….. ett vrak utan segel, …och skrovet läker in vatten…..
…. tillbringar mycket tid med att ösa ur, och hålla ekan flytande…..
En liten storm ….. kan jag navigera mig ur….
två och tre oxå…..

Men en stor storm…. undrar jag om skrovet håller för. 3 stora stormar i mörker har jag seglat mig igenom…..Jag har blivit en bättre kapten, en bättre navigatör….
…. hittar bättre på haven….

Men skrovet och kölen är som sagt inte mer solitt och tåligt.

Så jag är rädd nu …… och ledsen…

Känner mig rätt ensam för närvarande….. har väl alltid gjort det.
…..

Om min skyddsängel hör mig nu…. så lägg en osynlig arm om mig att trösta
Om min skyddsängel ser mig nu…. så bred dina vingar runt mig att skydda mig.