….
Jag är lycklig nu …..jag är olycklig nu.
… båda påståendena är sanna.

Jag känner en viss harmoni i hur jag tar hänsyn till mig själv numera.
….jag har rutiner, som jag inte slaviskt följer, men som gör att jag mår lite bättre fysiskt, och därmed gynnar detta ju hjärtat och själen oxå….

Jag älskar vädret vi har nu, och det väder vi snart kommer få, med mera snö…
Jag har inget emot mörkret utanför….. så länge jag kan tända ljus inne….
Det är gudomligt vackert ute nu…..
När jag gick upp till Hallstaberget häromdan så var det som ur en saga att se ut över Sollefteå…..
Mellan grantopparna, i skymningsljuset, just när neonljusen och ljusen i fönsterna på alla hus…. börjar lysa upp staden…. blickar jag ner över ett gudomligt landskap i dovt mörkt blått, med små små “leksaksbilar” som rör sig långt där nere……

Ovanför bergen på andra sidan stan låg några få moln och sov på bergstoppen, nedanför en stjärnklar himmel…. i mörkt, mörkt blått.
Ett lätt knakande och gnissel hörs från liften till hoppbacken, för övrigt inte ett ljud utom ett lätt sorl nere från staden….

Först tänkte jag att det var synd att jag inte hade kameran med….. men kameran hade inte kunnat fånga detta lugn och sagolika stämning som rådde då….

Med egenhändigt tillagad fläskgryta med jasminris i magen, och en lång lång frisk promenad, gjorde mig mer harmonisk och lycklig….
Och med en underbar kärleksfull kommentar från grannes dotter Louise, som fyllde i min mening när jag sa att ingen ville ha mig för att jag är fattig ….
jag sa:
…..fattig och… och …och
“omtänksam” fyllde Goa Louise in….. “Fattig och omtänksam” sa hon….

Men ändå från min bottenlösa själ erupterar det upp undanstoppad sorg, ångest och ilska över misshandel och själsliga såväl som kroppsliga övergrepp…

Ändå så längtar jag, saknar jag och behöver kärlek…..