…..
Efter alla framsteg…..så finner jag mig själv falla igen…och igen och igen
Jag reser mig …. och faller igen, och reser mig……

Jag blir så trött….. så innerligt trött….
Så som han skrek… demonstranten på Kairos gator…. “Jag vill vara värd något”
Mitt värde sätter jag ofta i att få hjälpa till med det jag kan, vara nyttig för andra… i ett sammanhang…. vara värdefull för någon…. för några ….

Och ofta är min fysiska hälsa en förutsättning, för det mesta jag hjälper folk med….
Så när som nu…. när min rygg fick sig en knäck… och jag inte vet hur allvarligt det är på lång sikt….. så faller humöret….. Och med det oxå förmågan att tänka positivt, tänka bra tankar o mig själv, och se till att jag mår bra…..

Så bräckligt är min självkänsla… mitt självförtroende…..

Kärlek ….. ja det vore nåt det…. Stolthet… ja det vore nåt det….

Men kärlek …. Jag vet inte jag….. vad är det egentligen ??
….och är det bara starka människor som kan älska ??….och vem ‘är egentligen stark….. Den som aldrig faller … eller den som reser sig om och om igen ?

“Du kan inte älska någon annan, om du inte älskar dig själv”….
I beg to differ…. jag tillåter mig själv tvivla på detta….
Ställ er själva frågan hur många som kan ställa sig upp rakryggat och säga att de “älskar sig själv”….. ??

Då blir det inte många kvar som kan älska ….och ändå älskar vi …. ja eller “ni” kanske jag ska säga ……
But how sweet wouldn’t it be …..