Jag önskar …. jag längtar

….. det är väl människans natur antar jag.
Just nu regnar det ute, det passar mig bra just nu….
Jag lagar fortfarande min mat själv….motionerar lite mindre än jag brukar.

Det känns tomt ändå…..
Jag är 45 nu… och mycket bättre än så här lär jag knappast bli….

Själv tycker jag att jag gjort en enastående prestation, bara i att överleva, och inte gå under i det helvete jag levde i….
… inte alla tycker det, … många har klara och tydliga uppfattningar om mig, utan att ens ha pratat med mig….

Själv …. hjälper jag många vänner så fort jag kan, med det jag kan, det ger mig tillfredsställelse och mening…. annars vore jag inget i ett samhälle som endast ser de som producerar……
Många vänner ger oxå tillbaks, när man behöver det… vissa inte.

Men vad de flesta människor inte längre kan ge är …. tid ….

När jag var ett barn, så var jag ett sådant barn med stora tomma frågande ögon…
Ett sådant barn, som om jag ser något barn idag …. så går jag sönder inombords av empati och maktlöshet….
Det var tomt, fyllt av ångest, skräck och rädsla…… men mestadels bara tomt.
Det barnet bär jag med mig…. alla bär vi med oss våra barn, bara med olika historia

Med ett tomt hjärta ser jag saker inte alla ser……
…. som dom inte vet om att dom har….

Mitt hjärta svälter…..

Samtidigt tror jag att kärlek är en växande kraft, att man inte behöver varit fulltankad med den från födseln för att kunna älska…
Däremot är man utan tvekan tryggare under de förutsättningarna….

…. just nu regnar det ute, det passar mig bra