….
Ett lag i Hockey, är aldrig så sårbara som när de just gjort mål. En General i krig bör inte ta ut segern förrän han har fienden knäböja inför hans fötter osv….

När den sista minihelikoptern flög ut genom fönstret trodde jag att kriget var vunnet. Men det visade sig att jag bara vunnit slaget…. inte kriget.
Det måste ha varit en officer som flög ut genom fönstret, raka vägen till sopcentralen, där han hämtade förstärkning. För en timme senare var det lika många minihelikoptrar igen, om inte ännu fler.

Och nu gick dom inte på några enkla lockbeten som bananer.

Faktum är att några av de små krabaterna nu faktiskt gick till anfall, mot mitt ansikte… dvs själva operationscentralen. De försökte väl skrämmas eller slå ut den “militära ledningen”

Nu var det tid att ändra taktik, och ta inga fångar !
Jag vrider om blomsprutan en aning till bredare stril, men mindre långsprutande…
lade ett dimmoln av såpavatten över fönstren och går efter och dräpte flugorna en efter en….

Plockar undan så jag hade rena ytor att jobba med, så deras kamouflage bland prylar och dylikt inte fungerar.
Dom må hända är många fler, och jäkligt svåra att fånga, men jag har två trumfkort kvar i rockärmen.

Mitt hemliga vapen är, ett för små minihelikoptrar, dödligt nät…..
För en vecka sedan upptäckte jag att jag fått en hyresgäst vid mina fönsterblommor…..

Så i utbyte mot att han äter bananflugor och annat ohyra, så får han logera i mina blommor.

Nu är det rätt mycket mat åt en enda spindel. Så jag får lita till andra militära strategier också.
Jag kommer att använda mig av röda arméns taktik mot tyskarna, den brända markens taktik, dvs sluta köpa bananer.
Och det är snart september också, och deras arméer är inte rustade för vinterkrig, så jag behöver bara sitta och vänta ut dem.
Såvida de små jävlarna inte får tag på vinterkläder.

Men blir det riktigt jävligt, så kommer jag vidta kemisk stridsförning i form av