Jo det finns oooootroligt mycket bloggar nu för tiden, och väldigt lite tid att läsa o kommentera….Ni vet … de e ju arbete, och övertid, skola och läxor, träning fotboll, hockey, flöjt och piano …. etc etc

Och om jag får gissa så är de allra flesta bloggar rätt nutti-nuttiga….. ytlliga och onödigt positiva… så positiva att man med rätta kan fråga om det finns nån ärlighet i allt fantastiskt som sker folk.
Men det är ju givetvis så att man som bloggare väljer vad man vill dela med sig av i sitt liv, och vilket syfte man har med bloggandet.

Jonna Jinton tex är Ångermanlands eget lilla egna skogsrå, med göteborgsdialekt.
Och det finns underbara bilder, lättsmält vardaglig rapportering om det nya livet i Grundtjärn. Jag går gärna in och tittar vad hon har för sig flera gånger i veckan.
Delvis pga av hennes otroliga bildspråk där hon förgyller landskapet med sin blonda John Bauerhårsvall i trolska landskap, och delvis för att det är något pittoresk, charmig beskrivning av livet på landet, och hur det är att komma från stan… något som jag känner igen mig i …..

Själv blandar jag och ger rätt friskt, vissa säger att mina inlägg är dystra. Det är sant emellanåt, men ibland är det både politiskt och underfundig humor om jag får vara så förmäten att berömma mig själv.
Men jag upplever själv inte mina djupa inlägg som dystra eller deprimerande, tvärtom så är de för mig förlösande och frigörande…..
Det är både för att tydliggöra en del av mig, inför mig själv och cyberrymden, som annars skulle vara fördold i hemlighet och mörker, som nu kommer i dagsljus och förminskas…..
Och det är för att sätta ord på känslor som inte fått finnas…..
När jag sedan skrivit …. så lämnar jag det, tills nästa gång det behövs….

Så det finns miljoner uppiggande, ytliga bloggar där allt är rosenrött, så jag ser det som min medborgerliga plikt att väga upp detta lite med några enstaka “surgubbebloggar”smiley

I lördags var jag på dans i Bollstabruk.
Svensons, Kindbergs och Highlights var banden som spelade… alla tre helt godkända ur danssynpunkt och bra musik.
Jag hade tänkt ta det lite lugnt iom att jag hade feber bara 2 dagar innan, men det gick ju inte alls det … då Helena från Lugnvik högg mig med det samma och till en riktig hårdkörarlåt. Sedan dansade jag i pricip i 4 timmar, då benen tog slut…..och jag hoppades på att få sitta lite… och lite fick jag faktiskt sitta nu…..