….
“Du är bra på att skriva lappar på vad du skall göra, men inte lika bra på att få det gjort”

Min mors ord, när jag var pojke. Det är klart att det fanns en viss sanning i det då, …. och om man vill finna det, även nu. Men det beror helt och hållet på hur man väljer att se på det. När det gäller alla människor, men i synnerhet barn, tror jag att det kan löna sig att berätta det positiva med vad en annan människa kan, utan att genast ta ifrån det positiva med ett “men”

Ännu ett exempel från tidiga år “Bra gjort Tomas, det trodde jag inte om dig”

Idag skriver jag inte så mycket “göra-listor” …. men det finns ändå kvar ett drag av samma personlighet i vissa situationer. Jag är fortfarande bra på ord.
Detta är min poäng med det hela, att det hade kunnat bli en renodlad positiv, och livsbejakande upplevelse, som stärkte både mitt självförtroende och min självkänsla. Istället blev det ett negativt minne, och präglar mig som människa, i min process att utvecklas från pojke till man.

Hade det varit någon enstaka gång, och vägts upp av andra kärleksfulla och positiva omdömen, så hade det inte behövts påverka i sådan traumatiserande riktning……

Nu !

Idag gör jag som alla andra, kämpar med mig själv i en understundom inte alltför förlåtande värld. Fast vi har alla helt olika förutsättningar, och helt olika verktygslådor att använda oss av i den kampen.
Idag blir man inte förlåten av omvärlden, om man inte har samma kapacitet att producera, leverera vad världen kräver av dig. Även om du gjort underverk i att ta dig dit du redan kommit, UTAN speciellt mycket hjälp från varken föräldrar eller samhälle….. så räknas det inte.
De kvalitéer du har räknas inte, om du inte är produktiv, och det är inte jag ur en marknadsliberal synvinkel.

I en annan tid, en annan miljö hade mina egenskaper kanske kommit bättre till hands … och de inom ett marknadssamhälle så produktiva aktörerna, inte alls så lyckade…

Kompenserar

De uppmuntrande ord jag aldrig hörde, är förvisso en sorg, och inte att förringa, men framförallt är den en tomhet i människobygget Tomas.
För detta har jag kommit på mig själv “kompensera min tomhet” på det området, genom att strö ärligt menade komplimanger omkring mig varje tillfälle jag får, och har utrymme för utan att tillintetgöra mig själv i processen.
Men jag säger bara de ord jag menar…. väljer att se de positiva egenskaperna hos folk, och lägga tonvikt på dem….

“typ vad duktig du är med ord” … eller nåt smiley

Men jag gör det också för att det är otroligt berikande att få ge och bidra för en annan människa.

Jag är inte bitter !

Nej jag är inte bitter över detta, men ibland finns där sorg. Och nej jag ältar det inte, men gömmer det inte heller.
Jag klargör blott det faktum att beröm, närhet och kärleksfulla ord har en avgörande betydelse för vilken “verktygslåda” vi alla får med oss ut i livet, när vi ska hantera den oförlåtande omvärlden….

Jag är !

Jag ?…. jag är kanske inte så produktiv, och det är möjligt att vissa inte kan förlåta mig detta

… men jag är bra på ord, jag är en konstnärssjäl, och jag är en generös människa,
…. kanske inte så illa ändå, givet den verktygslåda jag fick med mig ut i livet.

Jag tror på kärleksfullhet, på beröring, på att hjälpa varandra… och på att ta vara på vad vi KAN, istället för att fokusera på vad vi inte kan

Tack för ordet !