……

Paradiset och helvetet

Min far är i himlen….Jag tror han har det bra där, men det är nog inte som vi föreställer oss, att de goda hamnar i himlen, och de onda i helvetet, för det finns inga onda, eller goda människor….Jag tänker mer på himlen som en evig vila, en frid, en fullkomlighet.

Vårt paradis och vårt helvete har vi här på jorden, allt annat är bara gamla kristna sätt att skrämma folk över till deras religion, dvs människans eviga strävan efter att ha makt över andra.

Döden

Alla ska vi dö. Men vi människor har svårt att förlika oss med detta faktum, det är en motsägelse, eftersom vår natur är att försöka överleva.
Är jag rädd för döden ?…… Jo på ett vis är jag väl det, så till vida att det är det okända, och det är lite ångestladdad när jag tänker på det….. men jag tänker inte på döden så ofta….

Livet

Allas liv är inte lika långa…. och långt ifrån alla får samma kärlek och trygghet.
Jag tänker inte stå här och ljuga, och påstå att mitt liv varit fullt av kärlek, trygghet och bra standard…. även om allt är relativt, och man kan jämföra sig med människor som haft det sämre….

Men … som tankeexperiment, så hade jag inte velat ha det på något annat vis, då det inneburit att jag inte varit den jag är. Och trots all trasighet och brister, så hade jag aldrig utvecklat så mycket empati, välvilja, djup och analysförmåga om jag inte gått igenom det jag gjort… om jag inte blivit utan allt det jag önskade mig som barn….

De allra vackraste stunderna

Däremot drömmer jag om framtiden, både möjliga och omöjliga drömmar. Det är dessa som får mig att leva….. att fortsätta.
Och de allra vackraste stunderna i mitt liv, har varit de stunder då jag har fått ge av mig själv, och gjort skillnad till det bättre… när jag betytt något speciellt för en annan människa, och allra mest när jag gjort skillnad för barn…. inget på denna jord gör mig lyckligare…. ingen miljonvinst går upp mot detta, ingen kärleksakt, inga materiella ting….

Jag satt och grät till ABBAS svenska text på “slipping through my fingers” som handlar om kärleken till sitt barn… och den ofrånkomliga separationen..
Jag har som vänsterpartist ofta blivit anklagad från höger, att jag rent politiskt och materiellt skulle vara avundsjuk på de som har stora inkomster och likvida rikedomar….

men de har så otroligt fel …

Är det något jag däremot faktiskt kan erkänna att det bränner i bröstet på mig, så är det alla er som har haft lyckan att bli föräldrar….. trots att jag gläds med er, så finns det ett litet avund där…. tänk att få vara förälder, …. blessed are all parents !