….
Nog är det mycket man inte förstår !
Jag tror det är min utgångspunkt på nåt vis i livet, att vi egentligen förstår ganska lite, och att det är Ok.

Samtidigt är jag fruktansvärt vetgirig, och försöker med all min kraft att lära mig och förstå olika saker, och olika människor. Det behöver inte alltid betyda att jag lyckas, men det är åtminstone en attityd som strävar åt rätt håll.

Kulturer, religioner, fördomar, rasism, individualitet, och grupptillhörigheter … mm mm
Detta har jag många tankar kring, och stor nyfikenhet.

Ta tex de kulturkrockar och missuppfattningar som uppstår vid migration.
Det som faller sig fullständigt naturligt i våra Ångermanländska ögon, kan vara otänkbart ur en kurdisk/muslimsk synvinkel/värdering…… och det finns oändliga varianter på de kulturkrockar som kan uppstå, för det finns oändligt antal kulturer, och subkulturer.

Kvinnosynen tex…. brukar vi svenskar ofta slå oss på bröstet för, och tycka att vi är lite bättre än i princip alla länder i världen, och i synnerhet då muslimsk/arabisk kultur.
Det är ofta vår utgångspunkt.
Jag reagerar själv på många seder och traditioner som främmande och lite konstiga/felaktiga…… men försöker tänka….. “jaha …. han/hon/dom tänker så, så tänker inte jag/vi”…… och inte alltid lägga någon värdering i detta.

Jag tänker på en bekants kvinna som är från ett Medelhavsland, …. som har en kvinnlig bekant, som jag tyckte var rent gudomligt vacker och trevlig.
Varje gång jag träffade dem så log hon och var trevlig, utan att jag egentligen pratat med henne, och fick därmed uppfattningen av att hennes bild av mig var en positiv bild. Hon har barn, och min slutsats var därmed också att hon var gift. Därmed så hade jag inga illusioner om någonting utöver att säga hej och vara trevlig.

Men så en dag till min stora förvåning, slutade hon att ens se åt mitt håll, agerade som ett islandskap i min omedelbara närhet, …. fortfarande utan att jag ens tilltalat henne……

Min teori kring detta, är att vi ser på detta med äktenskap, kärlek och dylikt väldigt olika beroende på varifrån i världen vi kommer.
Kanske har det på något vis uppfattats från hennes sida att jag överträtt de osynliga gränser som gäller för hennes kultur. Trots att det aldrig varit min avsikt. Kanske har hon fått order hemifrån ….. jag vet inte faktisk, och jag är väl mer förvånad, än att det skulle såra mig på nåt vis…..

En muslims vän beskrev hur han såg på skillnaderna i kvinnosyn: ” i Islam ser vi på kvinnan som mannens egendom, men i Sverige är hon allas egendom”
.Detta ter sig ju i våra öron väldigt märkligt…. jag ser inte på kvinnan som någons “egendom” …..

I Sverige är det ju inte bara tillåtet att ge komplimanger till kvinnor, även gifta kvinnor…… utan även uppskattat och eftertraktat….
I vissa andra kulturer, verkar detta vara tabu, att ens titta på en kvinna, som en kvinna….

Jag tycker mig oxå ha märkt att i vissa kulturer skiljer man strikt på umgänget, så till vida att män ska umgås med män, och kvinnor med kvinnor.

Sedan blir det ytterligare en obalans, kulturkrock som visar sig som dubbelmoral då, när kvinnorna från dessa kulturer är off limit och “tabu”….. och männen som kommer hit, klär av svenska kvinnor med sina blickar, samma män som skulle kunna begå väldigt rättsvidriga handlingar vid fall av uppstådd kärlek mella deras kulturs kvinnor, och våran kulturs män….

….är det nåt jag har missat här ?