Sitter och tittar ut genom fönstret, på min fantastiska utsikt över Ångermanälven. Trots att det är grått ute och jag längtar efter värmen…. så är det vackert. Det är vackert att se regnet falla mot en spegelblank yta… ja nästan, bortsett från strömmen.

Men ibland känns mitt hjärta tomt…. nu är ett sådant ögonblick. Det känns tomt för att kammaren i hjärtat där Moderskärlek, skulle generera trygghet och självkänsla, inte innehåller annat än önskedrömmar över sånt som aldrig varit och aldrig kommer att bli…..

Och en annan kammare, där Du med stort D skulle rumstera, ekar tomt…
Jag ser dig överallt, men det var inte Du…. jag tog miste

Men kammaren i hjärtat där jag själv genererar kärlek genom ord och handlingar, den pulserar vitalt och frenetiskt. Så är mitt hjärta, det måste underhållas för att leva, och det underhålls med gåvor. Mina gåvor till andra……
Och det underhålls med leenden från någon, omtanke från andra, vänner, bekanta och främlingar.

Jag trodde jag såg dig igår faktiskt, du med hjärtat som skulle slå för mig. Glimten i ögat, jeanskjol och träskor i röd lack. Men jag såg nog fel…
Kanske för att jag vill så gärna se dig…

Nu slutade det regna…Kanske solen tittar fram så småningom oxå… om några dar… och värmen

….jag är här när du hittar hit min kära.