Med stukat långfinger går det något långsammare att skriva. Skulle ut och rekognosera lingonmognaden i skogarna, fastnade i ett dolt hål i marken, och tog emot med fingertopparna raka mot marken.
Lagom till den enda tävlingen i bangolf på hemmaplan denna sommar….
… tajming ! … men det kunde varit värre, jag kunde brutit det, eller fått ett flygplan i huvet… Jag tror jag är nöjd med stukat finger….

stukad själ är ju lite mer svårläkt….. men även det går att leva ett någorlunda bra liv med, och känna lycka, om än för några ögonblick i sänder.

Jag älskar våra årstider, vårt nordiska väder, med regn, sol och snö….
Nu närmar sig hösten, och jag står med öppna armar och omfamnar den. Hösten med sina underbara passionerade färger, som genom mina ögon sätter eld på skogen utan en gnista. Jag tackar sommaren för dess solstrålar som värmt mig, regnet som gett växter och bär liv… och ljuset som har laddat batterierna lagom tills det åter vänder och blir ljusare igen.

Hösten står för dörren, och mörkret kryper på, och jag känner för att tända stearinljus igen, krypa upp i sängen och se på långfilmer.
Jag älskar omväxlingen med våra årstider, att allt inte bara är likadant. Vi måtte bo på paradiset på jorden… åtminstone vädermässigt.

Det har varit en underbar sommar, med många tillfällen att få hjälpa andra med olika saker. Och det har varit lite pyssel på minigolfen oxå….
Några danser, lite Diggiloo, lite Stockholmsvandringar, med extremt god mat.
Härliga fikapauser hos Adam på Lilla caféet…

…..och många soliga timmar.

Nu återvänder jag till min lilla höstkoja, kokar lite sylt, börjar baka och laga grytor igen….. det är underbart att leva … trots allt, trots allt