Ett underbart ljud av regnet porlande mor mitt fönsterbläck, får mig att tänka och längta…

…….
Jag lägger en extra kudde mot mitt bröst, för att få ro och trygghet nog att kunna somna, som ett barn kramar en docka. Så har jag alltid gjort….
Men ibland, som nu inatt infinner sig inte sömnen. Jag kliver upp och gör vad själen längtar efter…. sätter ord på odefinierade känslor, och skenande tankar.

Hjulen snurrar allt snabbare

Ibland hinner inte själen och hjärtat med, i denna hyperintensiva mediavärld, full av “input” i form av nyheter, reklam, ljud och måsten…. och allt i ett rasande tempo, eftersom den nu så ensidigt hyllade marknadsekonomin, kräver större effektivitet av människorna, för att ekonomin ska kunna växa, och vi ska kunna köpa ännu mer saker, och bli ännu mer stressade.
Men få, tar sig tid för “output”, dvs att uttrycka, känna efter, finnas , vara !
Även jag, en sjukskriven individ, utan marknadsekonomiskt värde, blir ibland fast i detta ekorrhjul av effektivitet och digitalisering.

Drömmer om enkelheten – “what makes sence”

Jag drömmer mig bort till en enklare värld, längtar till moder jord och dess frukter.
Denna värld “makes no sense” allt som oftast.
Jag menar i stort…. vad är pengar för något, när vi tänker efter, små papperslappar vi har eller inte har, beroende på om vi är tillräckligt smarta, eller tillräckligt kallhjärtade och hårda…..

Att odla den mat jag tänker äta “makes sence”. Att jaga det kött jag äter, och inget mer, “makes sence” …. Att gå i skogen långa turer för att samla ihop ved “makes sence…. Att plocka bär, att göra en kallkällbrunn, att bygga en eka …. allt detta förstår jag i mitt hjärta, och längtas och dras till … men det är delvis en utopi, som det ser ut idag…. “Systemet” håller koll på dig, så du inte hamnar utanför produktionen, den produktion som förgiftar vår värld, våra barn, vår mat, vårt dricksvatten, hettar upp polarisarna och höjer havsnivåerna….

Tvångströja på oss alla

Och vi är bakbundna i våra val, för det finns inget demokratiskt parti som vågar ta i frågorna, inget parti som erkänner vad den blinda marknadsekonomin gör med oss, och absolut ingen som vågar föreslå en tillbakagång till naturen, steg ifrån kommersialismen, som varken bryr sig om växter, djur och vatten och luft, som vi människor lever av och i ….
Vi är fortfarande blinda för tillväxt, och vi är fängslade i konsumtion, utan att kunna ta oss ur det… vi är inte mogna för det. Och jag är rädd för att vi inte kommer förstå, förrän vi och marknadsekonomin kraschat, och kört slut på Moder jord, och hennes resurser….

Vi skulle som art kunna överleva även denna katastrof, men då krävs att vi lyssnar på naturfolkens varningsrop, och åter lär oss krypa, för att kunna gå…
Alla fantastiska uppfinningar och all lyx är bara själslig bukfylla utan näring, all expansion och tillväxt är bara en ständig flykt

Egen brasa

Jag längtar, trots den bekvämlighet, det vi kallar för industrialismen, civilisationen, och marknadsekonomin medfört…. trots det så längtar jag till det enkla i att kunna värma mig framför en brasa, kunna frambringa min egen mat, och nöja mig med det… finna frid, i livet och döden….
Det känns för mig verkligt och sunt….

I all hast hinner vi inte med varandra heller, våra barn, våra kära, … och inte minst oss själva… vi måste ju producera….

en outcast, en parasit, sitter och drömmer

Här sitter jag … mitt i natta , en outcast, en parasit, i ett helt onödigt utanförskap.
Och jag passar inte in i den här världen…. och ändå är jag beroende av den, då jag inte känner till något annat, och förmodligen inte har kunskapen att leva utan den…Jag går och handlar min mat i en affär… när jag bara vill odla den, smutsa ner mina händer med underbar jord… Fara ut på sjön i en egenhändigt tillverkad eka och fiska min middag, i en sjö som inte är full av dioxiner mm….
Grilla fisken över öppen eld, eller på järnspis.

Mormor och Morfar

Regnet fortsätter att porla och slå mot fönsterbläcket. Jag har alltid tyckt om det ljudet…. speciellt om man sitter inne, torr och varm och lyssnar på det.
Det påminner mig om Mormor och morfar, när vi var i sommarstugan. När vi med regnkappa och sydväst, kom gåendes upp för stigen mellan stugan och bryggan, med en balja full av abborrar, och nån gädda…
Och varm choklad serverades till grahamsskorpor med smör och ost. Öppenspisen knastrade och sprakade… och regnet slog mot plåttaket, medan jag tittade in i elden, fascinerad av den, och mysande av dess värme…

Imorrn fortsätter ….

….Nåja … drömma kan man ju, imorgon fortsätter den hysteriska, informativa, producerande marknadsliberalistiska världen att producera varor och tjänster, och knäcker människor och natur och djur under sitt korståg….

Jag tror jag ska göra mig en brasa vid nån sjö endera dan