Jag ser dig ……

Jag var i ingenmansland, precis som du är nu.
Jag var där människor tittade på mig utan att se.
De vände blicken bort, besvärade… kalla….

Jag vet vart du är nu.
Och jag är med dig, i din vandring i dimman.
Om du sträcker ut din hand, så kommer du finna min, i det gråa diset.

Din kropp är bräcklig och långsam.
Din forna styrka, har sinat och ebbat ut.
Ditt minne sviker dig, och din blick falnar som en slocknande stjärna.
Du ser mig inte i dimman, men jag ser dig, jag vet vart du är …..

En gång gick jag i dimman…. famlade, föll, många, många mil, många år…
Jag var ung, övergiven, utan hopp. Till en början bar du mig.
Det tog många år, men nu kan jag gå igen.

Du kämpar nu, med att du inte är värd något, nu när krafterna och minnet sviker.
Nu när ingen behöver dina tjänster, ditt stöd, dina tankar….
Jag har varit där och ibland besöker jag dessa karga, övergivna ställen igen.
Fast jag har min kompass kvar, så jag hittar ut igen.
Du har tappat din… och kanske aldrig mer återfinner den.
Men dina sista steg här…. tar du inte ensam, jag är med dig.

Jag ser dig !