……
“Den som själv är utan skuld, kastar första stenen”

[Alla gick hem, var och en till sitt, 8 1men Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3De skriftlärda och fariséerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” 6Detta
sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för.
Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” 8Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” 11Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”]

Jag är inte religiös alls ut en kristen kyrklig ståndpunkt. Men jag är troende.
Troende är vi nog alla, till och med den mest ivriga ateist… frågan är bara vad vi tror på. Själv har jag svårt att finna mig i att leva med “pekfingret i ansiktet” fullt med moraliska förmaningar. Jag gillar inte skrämseltaktiken som historiskt sett används för att tukta folket, kuva folket…

Jag avskyr påträngande religiösa i lika hög grad som påträngande affärsmän/kvinnor.
Och frireligiösa har jag inte haft så bra erfarenheter med vad gäller detta.

Men om man inte läser bibeln bokstavligt, utan ser den som en källa till tolkningar och rättesnören att välja om de passar, så är det bättre tror jag.

Vadan dessa funderingar nudå ?…. har något förändrats i min religiösa status ?
Nej inte det minsta faktiskt…
Det är mer funderingar kring detta med att döma folk, jag vill komma till, vare sig det handlar om religion eller inte.

Alla är skyldiga ! … det är bara frågan till vad och vilken grad, och vem som för tillfället sätter ribban för vad som är hemskt och syndigt.
Men allt för många människor dömer gärna andra människor, ofta enkom på ryktesbasis.

Ur den aspekten är jag med all säkerhet en syndare, och bär skuld till mångt och mycket, trots att jag försöker så gott jag kan att vara en god medmänniska.
Men jag är full av brister…och vill påstå att jag inte är ensam om detta.

För det första så har jag med åren lärt mig att ta lätt på rykten om andra, och om det “hemska” skulle vara sant, om nån begått ett lagbrott tex, så vänder jag inte ut och in på mig själv för att fördöma personen, klanka ner på, nedvärdera osv…
Jag överlåter det år rättsväsendet och gud att ta hand om detta. Man gör bättre i att fördöma handlingen än person.