….
Vintern tycks aldrig släppa taget om Ådalens nipor, älvar och skogar. Trots att vi vet att våren och sommaren kommer till slut, så tär det på oss vintertrötta, frusna Ådalingar. Tappra försök görs att klä sig lätt för att markera vårens ankomst, men vintermössa och långkalsingar åker på om och om igen. Och snön faller som från en evig snömaskin från ovan. Människorna här är över lag ett starkt, stolt och hjälpsamt folk, som gärna hjälper sin granne, stannar och pratar med varandra, även om man inte känner varann nära. Hjärtliga och snälla är de, Ådalingarna.

Hjärtliga och snälla är de, Ådalingarna, men de kämpar i uppförsbacke, i motvind och mot alla odds. Världen där ute tar våra ungdomar som arbetskraft, vår framtid. Världen där ute tar våra skatteintäkter från skog och energi, och har sedan mage att kalla oss lata och mest sjukskrivna. Pengar som denna koloni Norrland bringar in, tas om hand söderut, och förväntas likt en koloni förse sörlänningarna med ström, råvaror och arbetskraft… och för det pissar dom på oss.

Det har väl alltid varit så …. att när de stulit våra tillgångar, proklamerar de sin “välgärning” i att ha “gett oss jobb”…. sådan är kapitalismen.
Men Ådalingen kämpar vidare oförtrutet, med stolthet och mer sunt förnuft än centralmakten nånsin uppvisat. Alla kan inte bo i Stockholm….. en självklarhet kan tyckas. Men inte för politiker i ett nyliberalt samhälle, där tom Socialdemokraterna har övergett sina ideal, och glömt vad/vilka som gav dem sin välfärd.

På så sätt har de lurat i en hel befolkning att Ådalingen/Norrlänningen är lat, sjuklig och gnällig. Genom att lagligen stjäla våra tillgångar, våra ungdomar, och vår energi. Och vi som blir kvar när den mesta arbetskraften tvingats flytta till Stockholm, vi är ju till stor del arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer. Det är ju den politikens produkt, ny-liberalismens.

Dom får väl skjuta oss då… det har dom ju gjort förr det vet Eira Söderberg, Erik
Bergström, Evert Nygren, Sture Larsson och Viktor Eriksson. Året var 1931 då …..
Men om de inte skjuter oss, som då Ådalen -31, så står vi stolt upp och kämpar för vår byggd, vi som är kvar. Vi fortsätter att sätta hjärta och kroppskraft före Optioner, spekulationer, Armani och Latte på Stureplan med Platt-skatt-centern.
Om de inte skjuter oss igen, så kommer våra hårt belastade Ångermanländska ryggar möjligtvis krökas, men aldrig knäckas.

Och vi har nåt som är mer värt än snabba pengar och snabba sportbilar. Vi har karaktär, vi har vårt land, vår storslagna natur, våra vatten….och starka ryggar !

… och snart kommer våren till Ådalen.