….
Glad i hågen, uppsnofsad från tå till topp, med danssprattel i benen, pinnar jag och mina danssugna ben upp för den lilla backen, på väg mot Konsumparkeringen. Där Dansgurun Egon E väntar för samåkning till H-sand och Jannez.
Egon hade meddelat att vi skulle få ytterligare ressällskap av en för honom bekant från Ö-vik, låt oss kalla honom för M som i moderat.

Och nu så här i efterhand undrar jag om det inte var mitt agerande på parkeringsplatsen, då jag viftade med plånboken och pekade på Konsumbutiken för att få Egon att förstå att jag behövde ta ut pengar för o kunna betala bensin……
…. att det var detta som gjorde att M, mannen med de sprängfyllda blodkrärlen i pannan inte exploderade redan från början, i en kavalkad av borgerliga floskler och nedvärderande av min person och min härkomst. Ty en plånbok viftandes i luften, kändes bekant och hoppfullt för honom, ett språk han förstod, misstänker jag.

En häääärlig kväll låg för fötterna, kände jag. Förra dansen i Härnösand var så rolig att jag knappt kunde gå dagen efter, men läpparna log i all smärta.
Under färden så pratar jag på som vanligt, tar kontakt är allmänt trevlig. Och tänker alltid på att inkludera alla i konversation och gemenskap. Mannen med sprängfyllda tinningar tycktes ännu vara på gott humör, mild som en pyrande blindgångare på västbanken.

Egon min gode vän från Åsele, dansgurun, mannen, myten, legenden, backar taktiskt riktigt snett in på en olinjerad parkering, så att nästa bilförare ska hålla gott avstånd till Egon… eller så är han bara inte så bra på att sikta min gode Egon 🙂
Och här…. 50 minuter före det att Jannez trummar igång sina pukor och instrument, brister blodkärlen i pannan på Egons bekanting M, när samtalet lett oss till att jag inte har ett jobb.

Attacken

Nu kommer attacken, och föreläsningen med enkla lösningar och stora pekfingret från en uppretad nyliberalist. Jag blev ifrågasatt på alla möjliga och otänkbara sätt. Hur kunde jag “Bo kvar i Sollefteå”, när jag var arbetslös? Och “om man inte jobbar så är det nån annan som försörjer en” etc etc etc… Det var en ren avhyvling av hela mitt väsen och person. Och danssprattlet i benen, samt självförtroende och glädje och förväntningar pös ut och jag fick ägna resten av kvällen för att återfinna det.

Jag har lärt mig så pass mycket i alla fall, att även om jag gärna diskuterar politik i sak, och för några utvalda vänner ger folk en hint om vad jag kommer ifrån i livet, med hälsa, psyke och söndertrasad icke funktionsduglig själ….. så öppnar man sig inte i detalj och visar strupen för den här typen av människor som hugger direkt, och inte klarar av att tänka en millimeter utanför sin egen högst tillfälliga förmåga och status. Så jag markerade bara att jag inte höll med honom, att det inte var riktigt så enkelt som han ville göra gällande. Huruvida blodkärlen sprack av politisk ilska över en människa som inte lyckats lika bra som honom…. det vet jag inte. För jag bytte och åkte med betydligt trevligare sällskap hem.

Nå … för 15 år sedan hade jag kanske varit nedtryckt i skoskaften efter en sådan avhyvling. Men jag reste mig sakta men säkert, hade relativt roligt, och dansade många bra danser, och gladde många dansöser med inspirerad dans.


Klart som korvspad

Efter dansen står en ung trevlig kille och säljer korv nere i entrén, och jag har i kön framför mig ett gäng korvsugna överförfriskade snubbar o tanter. En av dem är lätt korpulent, högljudd, dryper av svett och “drygstatussyndromet”. Dvs visa upp hur ekonomiskt oberoende han är, och skrika ut 10-15 gånger, att:

– “j-j-jagh bschuuuder på re häär”

(Jag bjuder på det här) Med en bräcklig pondus uppbyggd på sprit och fet plånbok, upprepar han mantrat om och om igen:

– “j-j-jagh bschuuuder på re häär”

Det må väl va hänt att han gärna ville att folk skulle få veta hur storslaget rik och “generös” han var, som kunde bjuda på 4 korvar för 15 kr styck. Men det är beteendet mot den trevlige unge killen som troligtvis ideellt stod och sålde korv för nån förening…. det är det beteendet som gör korvköparens beteende riktigt grisigt.

Killen som säljer korv vill naturligtvis ha betalt för korvarna han lagt upp. Han hade serverat 4 korvar utan att ha sett nå pengar, från den “generöse” aolkoholdryge herrn med plånboken. Och när han påpekar det blir den lätt korpulente alkoholstinkande herren ännu drygare och rent otrevlig, och kallar killen för “dum i huvet” för att han inte litade på att pengarna skulle komma…

“jaa sscha ju att jag bjschuder på re häer ,…. va fan errrrche ru inte fattar errö dum i huvet”

En som är generös på riktigt, behöver inte göra ner andra människor. En som är generös på riktigt, behöver inte tala om för andra hur generös dom är. En som är generös på riktigt låter folk få ha sin stolthet och hjälper när det behövs.