….
Hej far i himlen !

Det är helt underbart att leva. Jag har det underbart bra. Jag bor i Sveriges vackraste stad, har mat för dagen. Jag har gåvan att kunna dansa, jag har fått gåvan att sjunga och spela, och jag ser skönhet var än den dyker upp….. och jag har förmågan att uttrycka mig i ord….

…och ändå

..ändå vaddå ?

….ändå är jag lite ledsen nu far. Jo det är kärlek som lyser med sin frånvaro fortfarande far. Sen att jag kräks och hostar och har feber, är väl inte direkt jättekul heller. Men det är inte därför jag är ledsen. Jag blir mer och mer cynisk kring kärlekens lagar för varje dag som går. Det fullkomligt vimlar av kvinnor/tjejer som tycker om mig. I princip samtliga är ihop med nån snubbe med jobb och pengar.
Lite tröst är det när Adams och Yildiz barn kastar sig i armarna på mig när jag går på lilla caféet, det gör mig riktigt, riktigt glad.

Livet rullar vidare, och det är egentligen inte ett dugg synd om mig, men jag säger bara som det är. Jag är ledsen ibland för att jag inte finner kärleken, och för att den inte finner mig.

… Kanske skulle gå i kloster. Fast då kanske man borde va religiös ? eller vad säger chiefen ?