…..
Ibland känns det som om jag inte orkar längre. Orkar leva med tomrummet i mitt bröst, leva med den fabricerade skulden som lagts på mina axlar, leva utan möjligheter att bli den person som krävs av mig. Alltför många återvändsgränder, för många moment 22. Ibland är hindren för många eller för stora. Hur många gånger kan en man resa sig ? Men jag har rest mig till slut, tusentals gånger, och lär göra det igen antar jag.

Just nu är jag trött på människor som klankar ner på andra, och på mig, är elaka cyniska och egoistiska. För mycket av människor som “självförverkligar” sig själva, i princip alltid på någon annans bekostnad. Jag har fått för stora doser av sånt nu ett tag, och för stora doser av hosta och kräkningar…

För få doser av kärleksfulla handlingar, för lite tid av vänner, för få danser, och för lite musik från mina lungor och läppar, för lite hopp. För lite förälskelse, för lite kvinna i mitt liv…..

För lite familj i mitt liv, för lite trygghet och rötter. För varje liten vindpust eller stormby får jag grabba tag med näbbar o klor för att inte tappa fotfästet.

Over and out….Saknar dig far !