Det är som att komma till en oas efter mil av öken. Nu består ju
förvisso vår Norrländska “öken” av milsvida skog, och det är ju långt
ifrån öken. Men understundom lite enahanda att beskåda under vissa
körsträckor, när skogen omringar en efter vägen.

Men när man
anländer till Gussjönoret är det som ett litet paradis som uppenbarar
sig på vänster sida vägen. En liten sjö, där faluröda logens baksida
uppenbarar sig alldeles till stranden. Och att få dansa alldeles intill
sjön, med den utsikten, kan inte annat än resultera i salighet.

Osäkert

Nu
var det inte alls säkert att jag skulle komma iväg på dans denna kväll.
Ty min gode vän Egon hade fått höftont, och var lite i skoskaften, och
kunde inte åka. Många av de nära vännerna, med lokal anslutning, har i
princip gett upp detta med dans. Och dansvänner på andra orter måste ta
omvägar för att ta upp mig, vilket kanske inte så ofta fungerar för dem.
Så jag lade ut en “blänkare” på “Fejsbook” som jag skulle vilja gå ur,
men finner allt för många praktikaliteter med för att göra slag i sak.

Lade
ut lite beten här och där, och till slut nappade Maria från “Langsel”
och erbjöd samåkning. För övrigt en mycket “inklecklell” tjej, och en
dansare av högsta klass. Och aningen knäpp humor i likhet med mig. Tack
för övrigt till Peter H och Eva som även de erbjöd skjuts, efter det att
det löst sig med Maria. Nåja, efter fontänpumpsärenden nere på
bangolfen, hann jag precis in i duschen och efter det få i mig tre st
stekta fläskkotletter, och halvspringa upp till Konsumparkeringen.

Ännu mera plus

Och
om jag tyckte jag kommit till paradiset naturmässigt, så blev jag ju
inte direkt deprimerad av att det var ett kraftigt överskott på
kvinnfolke, både yngre och medelålders, men inte så många i
Rullatorkategorin. Det var synd. Jag tycker det är bättre om alla kategorier finns representerade.

Dansade
bla med ALN, EE, AP, ME, BMC, Linda-Marie, och Sara….och många fler duktiga,
mysiga och trevliga tjejer. Bla en med prickig röd 50-talsklänning som
nåde till naveln på mig, och vars arm knappt nådde till the lovehandels,
men som var fantastiskt duktig att dansa.

“lätta brisar”

De senaste dagarna
har jag faktiskt för ovanlighetens skull yttrat lätta”klagomål” över
vädret, i egenskap av engagerad i bangolfklubbens intresse, och
sönderblåsta parasoll. Det tillhör definitivt inte vanligheterna att jag
beklagar mig över väder. Men se denna danskväll kom även den annars så
irriterande blåsten väl till hands. Ty när man dansade förbi ett öppet
fönster på logen, som vetter mot sjön, var det som om någon slagit på en
jättelik svalkande fläkt, som både blåste bort eventuella mygg, och
torkade svalt, som en hårfön svetten från nacken och pannan. Jag liksom
stannade till i dansen, just vid det fönstret varje varv, och dansade på
stället. Ikväll bjöd endast 1 svettfobiker upp mig… det är oftast
kvinnor som inte är bekant med det faktum att kroppslig ansträngning i
kombination med stor folkmassa på litet utrymme, tenderar utmynna i
transpiration… inget att bry sig om. Hon var dessutom kvällens enda
mediokra dans.

Önskar dock på ett vis, att danskvällen varit
längre, så jag hann med fler tjejer/danser. Några vågade jag inte bjuda
upp, några brydde jag mig inte om efter att ha lagt dem på
“snobblistan”… och ett 10-15 tal hann väl inte med mig.

Vem vet nästa dans kanske det blir KO-dans