Frakt av 81årig Moster

Moster Maggan, den allvetande, bad mig om assistens med skjuts till Midlanda flygplats, i förrgår. Och det den allvetande ber om, …. det gör man.
smiley
Kl 11.00 var avfärd bestämd, för att ha relativt gott om tid. och klockan 11.00 ringer den allvetande, och konstaterar att klockan är 11.00. Står då på tröskeln till trapphuset med packning i händerna. Och då menar jag att jag påbörjat själva resan och därför inte kan räknas som försenad.
smiley
Det var en hektisk förmiddag de två timmar jag hade på mig att göra mig redo. Och väldigt lite gick som det skulle. Jag låg ju naturligtvis nak…..vaken några timmar mitt i natten.

Lönngångar under parkeringsplatsen.

Väl framme vid Midlanda, kan jag säga att det där med parkeringsplats för snabb avlämning av 81-årigt gods, inte var nån barnlek. Skjutsade först den allvetande Mostern fram så nära entrén som möjligt, vilket jag tycker man ska göra med gamla mostrar. Snurrar till en början förvirrat omkring blad parkeringrutor som tycks tillhöra taxi. Sedan hittar jag en ruta 100 meter ifrån, där jag ställer mig… jag ska ju ändå bara bära resväskan till hon som snart är 100 år…
På den stunden har det från tomma intet tycks det som, dykt upp en kvinna med elektronisk bötesmaskin 2 bilar ifrån. Jag funderar om dom har bunkrar under parkeringsplatserna, lönngångar med larmklockor på, när helst en förvirrad bilist, med hjälpsamma ambitioner äntrar hennes domäner. Iom att det sköts elektroniskt, så har jag ingen aning om hon knappat in Min stackars Mosters registreringsnummer. Detta rörde sig inte om mer än 5 minuter.

Efter en kvick leverans av egenhändigt tillverkad bloggbok, samt med en detaljerad vägbeskrivning med bilder från Google earth, så bar det av mot Hälsingland. “Far ända in i Hälsingland” brukar en del yttra när de blir förvånade …. och det gjorde jag. Jag for ända in i Hälsingland.

Varning för vägbulor

Inte en gång tvekade jag om hur jag skulle köra, …. ja bortsett från då att jag tänkte åka in på ett matställe som jag inte hittade åt, utan istället snabbt återvände till den trygga E4an, med hungrig mage, uttorkningssymptom och begynnande pannknack. Räddningen blev en liten lokal ICA-butik i Trönö, som var så välsorterad att de hade färska aprikoser…. det kändes exotiskt, tyckte jag och köpte några, tillsammans med kryddkorvar, kanelgifflar och 1 liter mineralvatten. Jo sen kom jag att tänka på att de jag ämnade visitera bodde på sitt sommarställe under sommarhalvåret, och skulle säkert uppskatta 2 dagstidningar.

Härstammandes från Västernorrlands län, som troligtvis har Sveriges sämsta och ojämna vägar, så hajade jag till när en skylt med varning för vägbulor dök upp någonstans efter Boillnäs. Saktade ner farten och blev orolig för ett stort slukhål som skulle ta med hela bilen i underjorden, eller ett gupp så stort att man frontalkrockar med själva guppet.

50 meter från själva varningsskylten, krusade det till lite grann, ungefär i dignitet med vibrationen från mobiltelefonen… eller som jag numera kallar den efter att ha införskaffat ett helt nytt mobilbatteri som inte håller laddning en hel dag:

Mobiltele-fånen”

Jo den vibrationen visade sig vara det man varnar för. Och jag kände mig näst intill lite besviken, när jag väntat mig ett rejält gupp som fått bilen att beklaga sig.
Borde nästan gå som villseledande information det där.

Ja menar i Västernorrland om det hade varit den krusningen i vägbanan, hade man fått varna för tillfälligt SLÄT väg. Jag börjar fundera på om de vägansvariga i Västernorrlands län är så sluga att de inte gör nåt åt vägbulorna med vilje. På så sätt har dom ju liksom fixat naturliga “fartsänkare” … sånna som man i stadskärnor och tätbebyggt områden bygger dit.

Dragspelskväll och underbara morgonstörningar

Väl framme hos Enar och Sonja, efter den traumatiska upplevelsen med “vägbulan”, så blev jag välkomnad med öppna kärleksfulla armar, samt laktosinfiltrerad middag.
Enars dragspel åkte fram, och “Jankens” fiol… osså jag på gura och vocals. Mycke sång o lite verkstad blev det, men onödigt roligt var det.

Somnade gott på övervåningen efter halvlöst korsord, och vaknade av det underbara ljudet från Enars och Sonjas morgonsysslor. Småprat mellan ett par som varit ihop sedan Erlander regerade Sverige. Klirret från porslinet till serverad frukost, kaffet som kokar upp etc etc. Detta förstår ni är som musik för öronen för en som inte växt upp med sämja mellan föräldrar, eller för del delen med gemensamma måltider.
Jag funderade om jag skulle ligga kvar och mysa och lyssna på de underbara ljuden som väckte mig…. men kom till slut fram till att jag får spela in dem i mitt analoga ljudminne (hjärnan) … och helt enkelt gå ner och vara social.

SMS med “timing” och Hallonrike

klockan 10.40 erhöll jag ett sms, som jag naturligtvis under normala omständigheter skulle ha svarat omgående på, men just då var jag förhäxad, under förtrollning.
För en vecka sedan var jag upp på Österåsen och plockade hallon i mängder, det fanns hur mycket som helst. Både jag och Maria Karlsson var helt tagna…

Nu befann jag mig ända in i Hälsingland, 500 meter från Enars och Sonjas sommarstuga, 2 meter från vägkanten, dit Sonja så ofattbart generöst visat mig på deras hallonställe…. OCH VILKET HALLONSTÄLLE SEN …. WOOOOW !

De vilda hallonen var stora som trädgårdshallon på sina ställen, men söta och goda som vildhallon ska vara. och när man kom på en sån buske, fyllde man de små bärhinkarna fort. Jag var helt i trans, det räckte med att “killa hallon-KLASARNA (ja ni läste rätt) lite underifrån så ramlade 7 stora mogna, mörkröda vildhallon i trädgårdshallonkostym, ner i handflatan på en. Hade jag lyft på grenen, som jag gjorde på Österåsens nu alltmer bleknande hallonställe… had jag lyft på grenen där i Hälsingskogarna, hade dessa 7-8 fullmogna hallon ramlat ner på backen.

Men sms-et då ?

…undrar ni…. jo det var Per-Åkes och min violinist som nedkommit med en dotter under natten, må hon förlåta mig 2 timmars fördröjning på mina gratulationer pga att jag befann mig i hallontrans.

Snabbvisit

24 timmer efter ankomst till Sjösveden och Sonja och Enar, nästan omgående efter hallonplockning och nedkomstgratulationer, så när som på en underbar middag och en snabb bastande med Enar, så bar det av hemåt mor det Ångermanländska skogarna, med hallon i bagageutrymmet, omsorgsfullt nedpackade av underbara goa Sonja !

Jag har på dessa 24 timmar tankat själen, och sedermera syltförrådet likväl…. på ett sätt som gör att jag känner mig glad och lite temporärt helad i mitt hjärta. Och på vägen hem till de Ångermanländska skogarna, så mellanlandade jag vid Gussjönoret, Norrlands vackraste dansställe.

Highligths med “Highlights” på Gussjönoret.

Det var lite av en chansning från min sida, visste inte om nån av mina dansmöer skulle dyka upp, och bandet “Highlights” var fram till kvällen i fråga ett oskrivet kort för min del. Men bara av att jag närmade mig detta undersköna dansställe beläget vid en sjö, till nyvakna solstrålar efter ett friskt sommarregn…. gjorde mig lycklig i själen.
Och när jag anlände 25 minuter före första dansen… så var vi ett tiotal bilar där.
Men jag tog på mig den enda tröjan jag tagit med mig, men sparat genom att haft enkom träningsoverallsjackan på i hallonskogen, tillika hade jag sparat mina kalsonger och dansshorts genom träningsoverallsbyxor utan kallingar under i hallonskogen, för att vara ren och fräsch på dansen …. (för mycket information? … blunda medan du läser då!) 🙂

Skymd sikt

Nåja väl på dansgolvet, uppfräschad, tvättad och ren, utan spår av hallonplockning på fingertopparna, tar jag för mig av en kvinna som såg sugen ut på mig. Hon visade sig vara fantastiskt duktig att dansa….hon oxå 😉
Med lena väldoftande kinder var det som att sätta kinderna mot en persika. Dock fick jag ta av mig mina glasögon pga hennes enorma, men vackra krulliga hår, eljest har dessa kunnat fastna i hennes hår så hon hade dansat med mina glasögon i håret resten av kvällen… och hur skulle det sett ut ? …. och hur skulle jag sett UT ?
Den dansen var en bra första dans, men jag såg bara med vänstra ögat, ty hennes hår-burr skymde sikten för det högra.

Hiawatas Ex

‘Solblomma’ med långa håret påstod att hon nästan blev lite kär i mig igår kväll, för att jag dansade extra bra eller nå…. men kära du, jag får citera Gunde Svan “nästan, räcker inte här på fortet”. Däremot blev det tre underbara danser med ‘Solblomma’.
Svetten lackade nästan efter första dansen, trots regnet var det en varm sommarkväll, då fläktande brisar från sjön var en bristvara.

Värmeslag och kidnappning

Pga värmen tänkte jag att jag smiter ut, och låter sjöbrisarna svalka bort lite nyproducerad svett. Men ikväll gick denna taktik inte så bra …. tro det eller ej men vid 4 tillfällen kom dom ut från dansgolvet och släpade in mig igen …får man göra så ? 😉 (i själva verket sprack jag nästan av stolthet över det)

Även ‘Mu’ från Näs blev det tre fantastiska danser med.

Men nu började Kai-Toooomas (som Linda-Marie kuulade) bli lite medtagen och trött så jag smet lite diskret iväg hem 20 minuter innan sista dansen…. så inte nå fler högg tag i mig och släpade upp mig på dansgolvet… eller ännu bättre … släpade mig hem till sig …

..skrev jag “ännu bättre” förresten … vad menar jag med det6 ?

Highlights spelade och sjöng för övrig jäkligt bra