…..
Jag är rätt glad ändå idag. Just nu …
Bären i skogen och frukten på träden har gjort mig och min moster rika…. en hel förmögenhet i frysskåpen. Danserna har avlöst varandra, och gett mig motion, skratt, leenden, närhet och muskelvärk. Jag är rätt lycklig ändå, trots att kärlek inte tycks vara för mig, trots att Amor tappat min adress, och storken flugit vilse.
Jag menar … visst kramar jag min kudde själv om kvällarna och drömmer om kärlek, även om det aldrig blir så… så kommer jag alltid längta… det är så jag är.

Men samtidigt så blir jag lite glad över att ha fått 70 gratulationer på facebook på födelsedagen, mer än jag gjort mig förtjänt av. Visst blir jag glad av att bli bjuden på lunch av min vän G. Samtidigt så blir jag lite glad över att damerna sliter i mig på dansgolvet, sliter i varsin arm, och blänger på den som vann dragkampen. Visst blir jag lite glad, om än trött, av att damerna letar upp mig vid vattenhålet (där man får dricka vatten ur plastmuggar), hämtar mig uppe på övervåningen, tar mig bakifrån (ursäkta språket), tittar glatt, beundrande och suget på mina danssteg medan jag dansar. Visst blir jag glad när diverse dansgudinnor bjuder upp mig för att de gillar att dansa med mig, så som hon i blå klänning och 50-tals pony-tail, som hon som sa att jag var den bästa dansaren för kvällen, på dansmaran. Dansmaran som är rendez vous för styrdanseliten i hela Norrland, som är fylld av halvprofessionella dansmaffiosos. Visst blir jag glad när de nyper mig i rumpan … jo det är sant 🙂 Visst blir jag smickrad och glad över att 20-åriga tjejer vill dansa med mig.

Men sen går de hem till sin man, villa , barn, hund och två bilar och älskar… förslagsvis med det först nämnda. Och jag går hem till mina dammiga 35 kvadrat, tre gitarrer, bull-TV, och kramar kudden. Men visst är jag glad….