Under stundom har jag i mitt liv haft så mycket ord inom mig. som trängt på och velat ut i det fria, ut till läsare och till folk som lyssnar. Eller bara rätt ut i cyberspace.

…men ibland som många stunder nu för tiden är jag utan ord.

Någonstans där uppe bland stjärnorna sitter min far. Någonstans i Stockholm sitter min Mor, likaså mina bröder….. på varsitt håll. Min mor har sagt oförlåtliga saker om mig, som nyligt kom till min kännedom. Saker som får den mest kallsinnige att rysa av obehag, och dessutom från en mor. Och detta mitt uppe i bekymmer utöver detta som jag aldrig tidigare mött….

Under lång tid har jag arbetat bort den ilska jag känt över andra begångna svek från den som skulle närt mig. istället för tärt på mig. Men nu träffade de orden illa … mycket illa, och jag tog mycket illa vid mig. Jag tänker inte upprepa dem här, då det vore att ge näring åt dem, och jag väljer att inte ägna tid åt de andra yttre och inre svårigheterna jag går igenom…då jag känner att upprepande av något jag har svårt att påverka som i detta fall, bara gör mig än mer ledsen och uppgiven. Men …

.. Jag väljer att prata om hur jag känner och tänker, det är den enda ventil jag har, om så ingen skulle läsa eller reflektera över det… så tänker jag ändå inte gömma mina känslor.

Nu tog tröttheten över… och jag ska snart försöka sova lite … godnatt medborgare och vänner.