I de mörkaste av stunder, så glädjer det mig när vänskapens och kärlekens träd blommar, när människor uppfattat mitt hjärta, min kärlek och godhet.
Jag åker bergochdalbana nu känslomässigt, oroar mig, kämpar med mig själv, och försöker le…. vissa tycker att jag ska låta bli att oroa mig, och vissa tycker att jag ska slåss mer för min rätt i vården.

Kanske båda har rätt, kanske inte….

Igår blev jag i alla fall bjuden …när jag var på väg att betala för pizzan, och frågade hur mycket det skulle kosta, och hon svarade som titeln på blogginlägget lyder.
Det var för att hon uppskattade mig som person, som jag blev glad… inte för att jag slapp betala.

… det värmde i mitt bekymrade hjärta.

Och sedan hade en annan vänlig själ bemödat sig att baka åt mig, för att visa att jag är uppskattad

… det värmde oxå i mitt bekymrade hjärta.