Nattvak igen

Barnen i huset mitt emot min moster, är alldeles enastående på att sysselsätta sig själva utomhus, oavsett väder. Vi svenskar beklagar oss över dåligt väder, spelar ingen roll vilket väder det är så beklagas det väldigt.

Barnen mitt emot min moster bygger snögubbe om snön har fallit, när mina landsmän gnäller över att de måste skotta.

Barnen mitt emot min moster häller vatten i en hink när det regnat, och dansar med armarna i luften, när det ösregnar, när mina landsmän gnäller över vilket “skitväder”.

Barnen mitt emot min moster kanske skulle blivit ledsna över att snön regnat bort, men i stället åker det kälke på den lilla is som finns kvar, när mina landsmän gnäller över att det är så halt ute.

Barnen mitt emot min moster skuttar glatt fram i tillvaron när det är soligt och varmt, på väg till badstranden, när mina landsmän gnäller över att det inte går att vara ute för att det är för varmt.

Barnen ger mig hopp, nu i tider då egoismen härskar igen. Vi har en stadsminister som talar sig varm och “ansvar över statens finanser” Men vem och vad är de pengarna till för egentligen, och vilka skall staten existera för… ursprungsidén var nog att det var för folket… eller var det ursprungsidén ?
Sjukvården går på knäna, folk får inte hjälp, myndigheter skyller på varann, politiker skyller på varann, och medan de gör detta ökar deras löner lavinartat och kallar det för att “ta ansvar”… vilken löja.

Vad är det för mening med goda statsfinanser, om det bara gynnar Reinfeldt och hans anhang ?…. nån gång måste folk vakna… men i den frågan hyser jag inget större hopp, eftersom Socialdemokraterna inte längre är ett alternativ, och folk tenderar rösta på dem i tron om att det ska bli förändring. Men i princip på alla frågor som privatiserat, utförsäljningar av folkets egendom, förföljelse och avlyssning av medborgarna har S rent retoriskt käftat emot Alliansen,. men sedan accepterat den nyliberala politik som de genomfört… och ÄNDÅ fortsätter folk som vill ha mindre klyftor och bättre vård rösta på S ? Är det nån som kan förklara detta för mig ?

Nä jag älskar livet, men då och då blir jag uppgiven. Men då går jag och sätter mig hemma hos min moster, och tittar på invandrarbarnens lek i vårt “hemska svenska väder”…. och känner en strimma av hopp igen, när den minsta av de afrikanska barnen, dansar med armarna i luften i regnet och skrattar stort.