…
Så kom det några välsignade snöflingor till slut, att lysa upp den väg jag vandrade på under kvällspromenad. Mörkret blir så kompakt utan Norrlands mirakulösa självlysande vita, kristallfrusna vatten i form av snö.
Normalt sett hade denna snö gjort mig rent lycklig, och jag hade gått lös med kameran för att föreviga alla konstverk som nu enkom etsar sig fast vid min näthinna.
Till exempel de kala träden på gågatan, helt beklädda med belysningsslingor, nu även klädda i vitt, bepudrade av Kung Bores magiska himlapulver, som kontrasterar sig mot natthimlen.
Men så blev inte fallet ikväll, det är tunga suckarnas kväll.
Sanningen tycks vara den att, folk hinns inte med, i det nyligen uppfunna “livspusslet”, Sanningen tycks vara den att världen inte bryr sig, att vården inte bryr sig, att politikerna, läkarna, skiter i allt utom egen makt, egen lön, egna rikedomar.
Man går hem till fru och barn/Man och barn, lönen är viktigare. patienten/medborgaren är försumbar, och kan offras, offras för makten och härligheten, den egna plånboken, det egna egot.
Hur ska man annars tolka oviljan att satsa pengar i vården, medborgarens ovilja att betala skatt till densamma, den konstanta strömmen av medborgare som inte får vård i tid, i ett av världens rikaste länder. Hur ska man annars tolka att 4-5 gånger har mitt ärende blivit bortglömt, försenat och feldiagnostiserat. Hur ska jag annars tolka tystnaden och ensamheten ? Hur ska man annars tolka 7 månaders väntan ?…. det kanske löser sig med en positiv förmanande positivtänkande bild på facebook. ? Det kanske bara är att “se positivt” på livet, så försvinner alla problem, och alla sjuka blir friska och hinns med helt plötsligt ?
Sockrade ord, lättvindigt givna löften, hysterisk optimism, artificiell vänskap, i förhoppning om att bli älskade med “likes” och icke fysiska “styrkekramar”.
Gulliga ord, … som är som placebotabletter för oss allihopa.
Jag hoppas snöflingorna ligger kvar och lyser upp det mörka dygnet nu.
Gonatt Sverige…. må du bli ett bättre, varmare land, efter höstens val.
Ett bättre varmare folk….
Det är inte dina kommentarer till mina texter jag kommenterar när jag
skriver så. Det är facebookfenomenet, om hur “positivt” allt är, och den
oerhörda mängd hämtade ordspråk som härjar på fejan. Och de
färdigskrivna “ordspråken” har ofta ett pekfinger i luften, Saker som är
i princip omöjliga att leva upp till, och ingen mänsklig
verklighetsförankring.
Alla mina vänner. är mina vänner. Det är
facebook som fenomen, och vad det gör med oss, som jag har åsikter
kring. Sedan är våra liv olika utformade, och vi har olika
förutsättningar, vilket oxå är min poäng med det jag skriver. Valen ser
olika ut etc etc
Blir lite ledsen över ditt sätt att se på dina vänners (mina) skrivna kommentarer. Istället för att se det som “sockrade” ord kanske du kan se det som ord från hjärtat. Vi tar oss iaf tiden att läsa det du skriver och trots mångas pressade tidsscheman visar vi genom det skrivna ordet i cyberrymden att vi tänker på och bryr oss om dig.
Du är så duktig på att skriva trevligt att läsa om dina funderingar med de målande orden. (Den om colloseum (y) ). Lite bekymrad över “nattsuddandet” bara 😉