Nån granne har satt igång sin epilepsimusik, med en entonig genomträngande bas som det enda som tränger igenom. Ute är det gråmulet vinterväder, och jag väntar på att gå till tvättstugan lite senare. Denna gång kanske jag har läst r4ätt tid, och slipper gå ner med 2 fulla tvättkorgar bara för att få vända.
Jag ringde i måndags, och jag ringde i dag …. jag har ringt hur många gånger som helst till Sjukhuset angående provsvaren på min borttagna hud. … nu svarar dom inte ens längre.

Blommorna är vattnade, i övrigt ser det ut som ‘Gudrun’ eller ‘Ivar’ farit runt i lägenheten. Jag skulle inte bjuda in nån date i lägenheten i nuläge. Men o andra sidan, hur stor är risken för att det skulle ske ?

En yta på övre ryggen kliar och värker emellanåt, … något jag mycket lätt skulle kunna leva med, om jag fick klarlagt att det enkom vore ett irritationsmoment utan fara för hälsa och liv. Vänners reaktion i det läget, att önska och påpeka att det är säkert inget farligt…. är förståelig, även om jag drömt om hjälp i kampen för adekvat vård och rimlig väntetid. Men när vården intar den positionen är det rent ut sagt så att man kan börja ifrågasätta om dom är intresserade av att folket ska få vård.
Två svarta fläckar på bröst och mage bad jag om att få ta bort redan i Juni 2013, men det var inte möjligt tydligen… sen blev jag den 12 dec lovad remiss till hudavdelningen i Umeå…. nu har det gått 2 månader, inget svar varken på remiss eller hudborttagning.

Bastrummandet genom väggarna fortsätter, sånt har aldrig stört mig nämnvärt, och egentligen inte nu heller. Bortsett från den bristande konsekvensen i hyresvärdens agerande, när jag fick anmärkning på att jag levde om, som spelade en gång i veckan, 2 timmar med mina vänner. Numer har jag inga besök alls, sen vi flyttade vår träningsplats, och därmed oxå måste släpa betydligt mer utrustning.
Så nu bryr jag mig mindre om hur städat det är… nästan inte alls faktiskt.

Och i media pågår ett subtilt men desperat försök att minska vänsterpartiets och vänstersidans höga opinionssiffror. I Expressen tex ‘kritiserar’ man Reinfeldt för hållningen till anonyma partibidrag. Dvs att storföretag på så sätt köper den politik som gagnar dem, på lilla människans bekostnad. Och lindar in det i bomullsvantar, påstår tex att “partierna”, underförstått alla övriga utom SD, i riksdagen “gått med på att till viss del redovisa partibidragen. Detta är ju en förklädd lögn, Vänsterpartiet är ett parti som länge förordat total transparens i partibidragen….. men det vill inte partiska, kapitalistiska journalister tillstå, då det skulle kunna innebära ökad kännedom om vänsterpartiet som det enda parti som praktiserar tex nedsatta politikerlöner, pga lönernas orimlighet.

Nä nu ska jag gå och klia på det onda på ryggen, och invänta det okända.