Jag tittar ut mot älven, och ser små regnkrusningar på ytan, och det gör mig glad.
Regn är underbart väder, så länge det inte vara för länge. Men så är det ju med alla väder. Men regnet har få vänner i Sverige, för vi lever i en tid då de flesta tänker mer på sitt omedelbara fysiska, och likvida välmående, än sammanhang, balans och långsiktighet för vårt jordklot och dess innevånare. Utan regn skulle det dock inte fungera ens för de mest inbitna soldyrkare. Ingenting skulle bli grönt. Allt skulle torka ut, även vi.
Regnet medför även något lugnt och rytmiskt över tillvaron.

Ute i den stora Världen fortsätter lögnerna och maktspelen. Vladimir Putin är just nu världens ärkeskurk i de fabricerade nyheter som når oss västmedborgare. När jag då uttrycker mig på det viset, innebär det inte att jag inte instämmer i hur fundamentalt korkat och maktgalet herr Putin beter sig, samt hur farlig han är. Han är definitivt farlig i sin maktgalenhet, men han är långt ifrån ensam. När Putin smugglar in soldater till Ukraina för att göra uppror, och sedan hotar med att invadera för att skydda “fredliga demonstranter”, i full stridsutrustning, faller inte bara ett löjets skimmer över herr Putin, utan även ett varningens finger över hur en människa med så lite verklighetsförankring tillåts en sådan enorm personlig makt. Men att människor med för mycket makt, innehar för dålig verklighetsförankring, är varken sällsynt i någon del av världen, eller någon nyhet.

För samtidigt som vi alla unisont kritiserar och räds en maktgalning i öst, så blundar vi lika hårt för alla maktgalningar i väst. När Berlinmuren föll, lovade väst, med USA och Tyskland i spetsen att inte flytta fram sina positioner militärt. Och ändå så har NATO expanderat in i Baltikum, Polen, Tjeckien, Rumänien. I väst är det möjligt att få Nobels fredspris, samtidigt som man ännu använder sig av fångläger med tortyr (Guantanamo) Där fångar helt “legitimt” kan torteras och fängslas utan rättegång. Här är det möjligt att få Nobels fredspris, trots att man skickar drönare, dvs förarlösa plan att bomba i områden på andra sidan Jorden. Och sedan förvånas man över det fruktansvärda dådet den 11e september. Förfäras och ta avstånd bör vi alla göra, men förvånas ? … tror inte det. Men FÅ människor i Sverige eller väst, förfäras över tortyr av fångar i USA, mord på civila på andra sidan jordklotet, utan att riskera Amerikanska soldater, genom förarlösa flygplan.

Samtidigt som maktgalningen i det forna Tsardömet inför mer och mer diktatur, annekterar mark a la Adolf Hitler i Andra världskrigets initiala skede, så blundar vi för vad “vi” själva gör. Dvs väst, och EMU… och vad vi själva ÄR, dvs väst och EMU. Vi blundar för hur diktaturen tar grepp om Europa, genom att utan folkens stöd bilda en Europeisk stat, med egen valuta, med katastrofala ekonomiska följder för länder som Spanien och Grekland. Och som följd av den följden, även katastrofala konsekvenser för deras självständighet och demokrati. Vi blundar för ORSAKERNA till varför extremhögern, och rasistiska värderingar återigen är på frammarsch i Europa. Och orsakerna stavas totalitär makt i EMU, samt ökad ekonomisk och social segregering.

EMU och USA expanderar i världen, tar för sig, annekterar områden både militärt och ekonomiskt…. och vi ser på och mer eller mindre accepterar eller applåderar det beteende vi fördömer när Putin är illgärningsmannen.

Skulle Putin ha några ädla avsikter i att vara motpol det denna expansion ? Nej absolut inte. Hade han möjligheten skulle han lägga fler länder under sin despotiska makt. Således bör Putin på ett eller annat sätt stoppas. Men även USA, EMU, och Alliansen…. men hur gör man det ? Hur stoppar man människor som inte bryr sig om fair play, som inte lyder under internationella överenskommelser. Hur stoppar vi maktinnehavare som ständigt ljuger om sina avsikter. Som ALLTID tycks vara att skaffa sig mer ekonomisk och politisk makt. Hur stoppar man någon som påstår att det finns ett “utbrett fusk” bland sjukskrivna, och kommer undan med lögnen ?… när det är han och dem som äger den ekonomiska makten att styra medias rapportering, som i sin tur ligger till grund för röstande medborgare ?

Och dessvärre är det på det viset att alla länder har en Armé … sin egen, eller någon annans. Så därför är det svårt att rättfärdiga pacifism, trots att det skulle vara det moraliskt riktiga.