Jag är en man med många språkliga nyanser, speciellt när det rör känsloliv, sorg och glädje. Men nu vet jag inte vilka ord som gör någon skillnad. Mycket elände, våld och död når inte till ens hjärterötter, för att en människa klarar inte av att sörja varje tragiskt människoöde som inträffar….

… men ibland går det rätt in i hjärteroten. Jag känner sorg, utan att ha känt flickan Yara, som bragts om livet med all säkerhet. Men jag vet varför just hon nådde mitt hjärta. Det är delvis att media satt ett ansikte på henne, en person, ett ungt liv har släckts, men framförallt berättelserna kring flickan som får mitt hjärta att brista i tusen bitar, och tårarna att falla. Hur hon har snattat på matvarubutiken, men inte godis eller leksaker, utan något att äta, riskakor. Hur hon fått tvätta sina kläder själv, burit ut soppåsen osv….

De som känner mig vet vem, vad jag påminns om och känner igen.
Att veta att detta unga barn vars drömmar knappt börjat, dessutom fått leva under dessa förhållanden, träffar mig rätt i hjärteroten, och jag storgråter när jag tänker på hur fruktansvärt tragiskt många barn har haft det, och har det….

Jag ber Gud att ta väl hand om denna oskyldiga lilla ängel, ta henne i sin famn och välkomna henne hem till den trygghet och det hem hon aldrig fick på jorden.

Farväl okända barn !