Efterlängtad kramförfrågan på glaskrossarkväll.

Lyckan kommer och lyckan går… säger de…. ibland besöker den en flitigt. Och ibland får man efterlysa den med missing people. Bara en sån sak som vädret, som de flesta svenskar i nuläget hunnit börja gnälla på: “för varmt, för kall, för blött, för blåsigt”…. fast jag tycker det har varit underbart väder, lite sol, och lite regn, lite dimma och lite fläkta bort insekter….

Och i Lördags på criusingen, som egentligen inte alls är ett evenemang som tilltalar mig. Med män i divergerande åldrar som har brallorna på halvstång, funderandes på bred ångermanländska: “va dra’n hänn fö olja då?” Dum-fylla fram på småtimmarna, och fullt accepterande av krossade glasflaskor och vältande av parkbänkar. Något som i nyktert tillstånd på en vardag förmodligen skulle kunna rendera i böter eller dylikt. För att inte tala om det makabra brottet “cykla på gågatan”… huvva säj ja ba !!

Men på cruisingen i år, i likhet med laxfestivalen i fjol, bestämde jag mig för att sätta mig på en stol mitt i stan, då på Bennys Bodega, nu i år på Lilla caféet, och betrakta tokigheterna på säkert avstånd över en nytillagad kopp espresso. På tidiga kvällen var Lilla caféets lilla son och dotter ännu på plats, och jag fick inkassera min första kramförfrågan någonsin av fröken Solin. Av Sam har jag fått massor förut. Men lilla fröken har alltid varit naturligt reserverad, och jag har tålmodigt och respektfullt väntat ut henne, ritat och målat sittandes i skyltfönstret, vid cafeet när Mamma och pappa springer runt och servar kunder. I några år har jag frågat henne hurtigt och med bus-röst: “vill du ha en kram Solin ?” varpå hon skrattat och svarat: “aldrig i livet”
Men så i lördags, kom kanske den första någonsin utanför familjen att få en kramförfrågan från Solin. Det är många som försökt charma fröken utan framgång kan jag säga. Min spontana spjuvernerv frestade mig att skoja och säga: “aldrig i livet” Men då jag vet att barn upp till en viss ålder inte förstår ironi, så lät jag bli, och gav henne kramen hon ville ha….

Jag är smartare än en femteklassare !?

Smartare än en femteklassare Programmet med Lasse Kronér, där vuxna välutbildade män och kvinnor går bet på att överträffa femteklassares skolkunskaper, kan te sig rätt knepigt ibland. Men jag fick idag bevis på att JAG är smartare än en femteklassare. Via Svenska bangolfförbudet är en kille anställd för att få ungdomar intresserade av bangolf. Marcus heter han. En mycket duktig, kompetent, lugn kille. Denna gång hade han 2 skolklasser där tillsammans med 2 lärare. Jag fick cykla ner för att låsa upp, och så fixade jag lite med några bangolfhinder, ringde nåt telefonsamtal ang bangolfaktiviteter. Eftersom de var så många, så gjorde M som så att han mixade spel med tipsfrågor vid varje bana (18 st) Och vinnande laget hade 12 rätt tror jag… och jag hade 15 rätt, således borde jag ju kunna titulera mig smartare än en 5:e-klassare ?! Även om jag faktisk rågissadfe på 4-5 frågor. Jag vann ändå ingen kaka 🙁

Fö övrigt hade jag glömt hur många frågor 10-11åringar kan ha, och då gånger 30 st: “Varför har du så många golfbollar ?” – “är det där en tävlingsklubba ?” – “Kan du gå runt anläggningen på 17 slag? “ (det finns 18 banor) – “Tävlar du i minigolf ?” – “Få jag prova din klubba ?” etc etc etc..
smiley

Dubba Paul Svenssons röst !

Det finns stunder i liver då man ryser och myser av vällust, liksom spinner lite som en katt. Till ex när en frisör donar med håret, när vågorna kluckar mot fören på en trä-eka, eller när en gammal tant pysslar om en med nybakta kakor och nykokt kaffe.

Ytterligare en sådan stund är en Finlandssvensk mysstund. Jag kan sitta och titta på finlandssvenska “Strömsö” utan att det egentligen är så speciellt mycket mer intressant än svenska Ernst kirchsteigers pyssel o knåp. MEN !!!!
… det är på finlandssvenska, vilket gör att man kryper ihop i soffan och njuter av den underbara språkmelodin, utan att vara det minsta intresserad av vad de tillverkar, och tillagar. Kanske är det så att Tove jansson och Mark Levengood har lagt grunden för den finlandssvenska feelgood-mystiken, men jag tror att språkmelodin i sig är förtrollande oxå…. som ett mumintroll. Jag skulle gärna ha replikationer av programledarna Camilla Forsén-Ström och Jonathan Granback, på varsin piedestal i hörnen av min lägenhet, kucklandes gallimatias på finlandssvenska…. ja bredvid fusklappen då förståss.

Men naturligtvis finns det en katt bland hermelinerna även i detta program. Kocken bryter inte det minsta på finlandssvenska, utan har bräker på nåt underligt vis fram någon blandning av Helsingborgsskånska och nyinlärd Stockholmska. Hela stämningen är ju förstörd för hela kvällen !!!!! De har väl jallafall kunnat dubba honom till finlandssvenska !!!!…