….
Alltså ….. det är mycket jag inte förstår här i livet. Ju längre jag lever, och ju mer jag lär, inser jag att det är mer och mer jag inte förstår. Kvinnor tex… Jag älskar dem, attraheras av dem… men ack så dumt av mig. Får de inte uppskattning för sin kvinnlighet och utseende, så kan de bli arga och kränkta, och nästa gång kan de bli arga och kränkta för att de faktiskt får blickar och uppskattning…och ingen nu levande forskare har några som helst svar. En del klär sig till ex i kraftigt urringade tröjor och blusar och blir upprörda över att män inte tittar dem i ansiktet. En del byter ogenerat om framför näsan på en, och uttrycker mindre smickrande ordval om äldre mäns slem-grad, när blicken råkar registrera det inträffade.

Det finns en film, med Mel Gibson, som heter: “Vad kvinnor vill ha”. Och givetvis är det ren Science fiction, det är ingen som vet detta, inte ens kvinnorna själva. Och då är det ju svårt för män att veta det, skulle jag tro. Jag har tom vagt hört talas om gifta kvinnor, som halvt om halvt talar om för förmodat attraktiva män, utanför hennes äktenskap, att det kommer inträffa känslomässiga, vänskapliga indragningar i vänskapsrelationen, i fall denne man behagar träffa en egen kvinna.

Och kommunikationen med dessa underbart lockande varelser som vi kallar kvinnor, är en rent av en omöjlighet. Man skall inte lyssna på vad de säger utan vad de tänker, så vida de inte ger en direkt order, då kan det hända de blir arga för att man inte lyssnat på vad de sagt, till skillnad från när man ska läsa mellan rader och förstå utan att de sagt vad de vill ha sagt. Huruvida en man skall lyssna ordagrant eller läsa mellan raderna på kvinnans ord, tycks i efterhand till synes helt slumpmässig utvärderas och avgöras av kvinnan i fråga retroaktivt.

Och kvinnor i grupp kan vara ytterst förbryllande. Det är inte bara en gång det hänt, att kvinnor man träffat på tu man hand, som varit trevliga pratsamma, bytt blickar och meningsutbyten, sedan förvandlats till något annat, när man sitter som ensam man i en tajt grupp av kvinnor. Luften bara vimlar av kodade budskap, exkluderande internskämt, grov vokabulär, och ett oförtrutet tillika för män, obegripligt fnitter. Och man känner sig lite “ET phone home” i dessa ögonblick, lite lätt utanför.

Naturligtvis kan jag inte skylla min singelstatus och mitt oförstående, enbart på hur kvinnor är. Det ligger mycket hos mig som person oxå. Det finns miljontals gifta par där ute som får vardagen att fungera, och kanske till och med med kärlek och omtanke. Skillnaden mellan dessa gifta män och mig är kanske att de inte har ambitionen att förstå gåtan kvinnan….plus att de har jobb, hus och bil kanske.