….
Rätt vad det är så stannar tiden upp,
Även om sekundvisaren fortsätter runt, runt,
i tron att den går framåt.

Rätt som det är, finner jag tomhet i mitt bröst,
trots alla nöjen och bekvämligheter.
Den har kommit ifatt mig igen,
vill påminna mig om vem jag är.

Allt som oftast försöker jag springa ifrån den igen.
Och allt som oftast lyckas jag,
bara för att ånyo bli jagad, och upphunnen.

Så springer jag och går genom livet.
Jag jagar lycka och lust.
Och när jag nått det, känns allt tomt.
Då stannar jag tillfälligt upp.
Och funderar på vad allt kommer ifrån,
Vart jag kommer ifrån,
och vart jag är på väg.

Mitt blod och mitt arv, är borta.
Det har aldrig funnits.
De mina har aldrig varit mina.
Och i ensamhetens kaos,
famlar jag och letar efter,
det jag aldrig upplevt.