Ibland kan man fundera på vem som kränker vem, i ett alltmer lättkränkt samhälle.
En kvinna på Urkult har enligt obekräftad hörsägen upprört sig över att svenskar klädde sig i afrikanska kläder under Urkultsfestivalen.
smiley
En granne blir kränkt av att det en gång i veckan låter när jag och mina kamrater musicerar tillsammans, under tillåten tidsangivelse, och drar in hyresvärden i frågan, påståendes att det rör sig om “vardag som helgdag” vilket antyder i princip “hela tiden.

Skitkul men fattar inte ett piss

smiley
Ytterligare en fascinerande händelse inträffade på herrtoan på dansstället Gussjönoret härom veckan. På styrdans är det i regel alltid längre köer till damtoaletten, än till herrtoaletten. Jag tror förvisso att det är så på andra tillställningar oxå. Men vad det beror på kan jag bara spekulera i. Det kan bero på att det tar längre tid för kvinnor att göra sitt “nr 1” än för män, som kan hänga ut den, stå upp och pinka. Det kan bero på att kvinnor har mer saker att räta till innan de känner sig presentabla igen, tex håret, sminket, klädseln, och det faktum att kvinnor rent generellt är lite renligare.
Hur som helst är toalett-kön alltid längre vid damtoaletten. I vissa fall är det så stor skillnad, att det ter sig nästan tomt på herrtoan. En del modiga och frigjorda (trodde jag) kvinnor kan då se pragmatiskt på situationen, och gå in på herrtoan för att hitta ett ledigt bås. Hittills har jag aldrig hört någon man känt sig kränkt av detta, eller ens opponera sig över det inträffade. Hade det motsatta inträffat, att män förirrat sig in på damtoan, hade det blivit ett annat ljud i skällan misstänker jag. Men varför ska vi in dit ? det är ju längre kö, och en helt annan verbal kultur.
smiley

Vid detta tillfälle hade två kvinnor vågat sig in på herrtoan när jag kände mig nödgad att lätta på trycket, utan att kränka någon genom att kissa offentligt i buskar och snår. Den ena fick tag på ett ledigt toalettbås, och låste dörren om sig, men sedan var de övriga tre båsen upptagna.

Och uppsynen, röstläget på den kvarvarande kvinnan är svårt att beskriva, i hur förnärmad och kränkt hon lät, och kände sig när jag med bestämda steg travade förbi kvinnan till pissoaren/pissrännan och hängde ut det som behövde hängas ut för upprätt manlig urinering. Hon lät några slags gutturala kränkthetsläten, med orden “nä vet du va” och vände på klacken och gick ut. Jag hade begått det fruktansvärda moraliska brottet att kissa i en kissränna på en herrtoalett…. och kvinnan som trängt sig på, var den kränkta (rännan var partiellt dold av avskärmning dessutom)
smileysmiley


Motvillig feminist eller antifeminist med dold agenda ?

…Jag är enligt egen utsago antifeminist och vänsterpartist. Detta är ju enligt normen för vad partiet påstår sig stå för motsägelsefullt. Och när jag testar mig på Aftonbladets “valbarometer” (skall utvisa vilket parti som bäst representerar ens åsikter) så hamnar FI högt upp på min lista, snäppet efter V.

Så till den mest feministiska. så vitt jag vet, vän jag har, E-L.N. har jag skämtsamt sagt att jag måste vara motvillig feminist.
smiley

Anledningen till att jag officiellt kallar mig antifeminist, är inte att jag är emot kvinnors och mäns lika rättigheter. Utan att delar av feminismen blandar ihop kvinnlig makt, och kvinnor högt upp i samhället med klassklyftor, …. med feministiska kampen.
Ett exempel på den nya utgångspunkten, i ett på det sociala planet, matriarkalt samhälle, är Kunskapskanalens rubriksättning för ett program om Kina. Programmet skulle visa på hur Kinesiska kvinnor gjort framsteg. Och detta skulle vara ett resultat av påstådd ökad jämställdhet, för att “kinesiska kvinnor nu tagit sig in på listan för världens 20 rikaste kvinnor”. I nästa andetag, som motvikt menade man på att

“men samtidigt är Kina det enda land i världen där självmordsstatistiken är högre för kvinnor än för män”

Är det ett misslyckande i kampen för jämställda förhållanden ? Hur är det för övriga världen då, där flest självmord sker bland män ? … är det jämställt där ?

Feminism
kan inte existera utan socialismens grundläggande tanke om solidaritet.
Feminismen kan aldrig vara överordnad den totala solidariteten, och
fungerar inte alls i ett kapitalistiskt, marknadssamhälle utan skyddsnät
och utan lika villkor.
Där har den ledande delen av det feministiska partiet FI fundamentalt spårat ur.

Kulturella skillnader och isolation från integrering.

I ett av värdens mest feministiska länder, Sverige, kvarstår vissa feministiska mål, som jag skriver under på. Lika lön för lika arbete. Men det är omöjligt så länge en majoritet av svenskarna som nu, lever efter Mammons lagar, och tänker egen plånbok i alla lägen. Det krävs en socialisering och solidaritetstänk på hela samhällsplanet för att det skall fungera. Det räcker inte som att Major Björklund (FP) och Fackpamp, Löven kalla sig feminist, och sedan bedriva en borgerlig politik.

Jag umgås gärna med nysvenskar, och andra svenskar och folk med andra kulturella identiteter än min. Jag är genuint nyfiken, och lyssnar och, konstaterar, accepterar och ibland tar in och tar efter. Men olika kulturer kan ibland rendera i vardagliga kulturkrockar. Den grundläggande regeln för integration och att bli ett folk med de nya svenskarna är enligt mig bland annat:

– Det finns inga svenskar, det finns inga invandrare, det finns bara människor. (Det är en utgångspunkt för ett tankesätt att se människan, istället för ursprunget och hudfärgen, inte ett förnekande av nationalstaten eller kulturella skillnader.)

– Umgås flitigt över kulturella gränser och prata med varann, och skapa ett enda vi, på ett plan.

– Lära sig förstå varandras skillnader, samt acceptera dem kulturellt. Men även inse att man har rätt till sin egen religion, sin kultur i det privata rummet, även det offentliga rummet. Så länge det inte inkräktar på, och ställer krav på förändring av det nya landets medborgare att ta till sig och leva efter regler från andra kulturer.
Naturligtvis har den nya svensken rätt att göra som han/hon vill i frågan, men risken är överhängande att man då bidrar till delvis isolering och motarbetar sin egen omfamning av det nya samhället, och även sina möjligheter.

Jag tänker på hur olika vissa kulturer ser på kvinnans och mannens roll, och hur man skall förhålla sig till varandra. Och hur det krockar med vår svenska syn i dessa frågor. Till vissa delar kan jag tycka att vi svenskar, influerade av Amerikat, ser alldeles för lättvindigt på familj och äktenskap och är otrogna hit och dit, och skiljer oss. Och att andra kulturer faktiskt delvis har en sundare syn på saken.
Men i andra avseenden finner jag uppdelningen mellan könen i några utländska kulturer vara förhindrande och onödiga. Att tex inte prata och umgås med gifta muslimska/kurdiska kvinnor, eller att inte ta i hand, är något som förbryllar mig. Det uppfyller enligt mig ingen annan funktion än social diversering, och därmed delvis social isolering, både för svenska och nysvenska män, men framförallt för de nysvenska kvinnorna.

Och lika lite som jag anser att vi i någon större utsträckning bör lägga oss i hur nysvenskar klär sig i det nya landet, anser jag att nysvenskarna ej bör fördöma infödda svenskar för tex bar överkropp på sommaren etc etc.