….
Det var några som jag inte hann med, som jag gärna dansat med.
Och jag är väl lite konstig på det viset antar jag som kan gå ifrån ett dansgolv med dåligt samvete. Och konstig på det viset att jag får lätt känslan att jag gjort nå’t fel, sagt nåt fel. Och om jag som ikväll är helt utmattad, så trillar jag lättare dit på sånt.
Om jag bildligt trampat nån på tårna, så var det inte meningen. Bokstavligen lyckades jag nog undvika tå-trampning.

I 3½ timme höll jag måttet, sen var varenda kilojoule bränd. Det fanns ingenting kvar.
Men jag sparar iofs inte på krutet heller, utan kör det jag har, tills orken är slut.
Men f-n så roligt det var, så länge orken räckte.

Nä nu orkar jag inte tänka längre, gonatt