Det är först när livet känns underbart i sig,
först när sommaren är över.
Och först när jag ser en vacker, förälskad kvinna le
med hela sitt, ansikte, hela sin själ och kropp,
mot sin älskade…..

Det är först då jag kan unna mig att längta efter,
och sakna kärleken, och sällskap av en vacker blomma
som ser på mig med beundran och kärlek.

Alla underbara danser i sommar, all god mat jag ätit,
all medmänsklig kärlek jag haft ynnesten att få ge…
räcker helt plötsligt inte till.

Är det någon jag dansar med,
som kommer se på mig så någon gång ?
Eller är kommer en förälskelse vid första ögonkastet ?
Blir det en väns, vän som till slut ser mig,
och ger mig sin tid ?

Eller är det bara naiva drömmar,
att för mig tro på, och längta till kärlek ?

Jag har drömt om den blicken,
som ser rätt in i mig,
som talar om för mig
att jag kommit hem till sist