Jag är besviken på människorna.

Det sitter en kvinna i debattstudion på SVTs debatt och gråter.
orsaken till hennes tårar är att diskussionen handlar om hon har rätt att finnas eller inte.
Läste ni rätt ? Jag upprepar med större text:

“Diskussionen handlar om hon har rätt att finnas eller inte

Vi övriga som kallar oss “normala” är blinda, döva och utan känsel, vi är snart zombies som slutat tänka och ifrågasätta vad faaan vi håller på med. Jag svär inte ofta i mina blogginlägg, men nu är det tid att använda starka ord.

Kvinnan har Downs syndrom.
Nu har den “fantastiska vetenskapen” kommit på ett sätt att “säkert” diagnostisera Downs syndrom redan i fosterstadiet. Med följden att en majoritet gravida par, väljer bort dessa barn, tar bort dem innan de kommit ut till världen. Säkert för vem ? …Inte för fostret i alla fall som tas bort pga nuvarande groteska värderingar, och cyniska människosyn kring vad som är normalt och inte.

Nu sitter jag och gråter själv.

Jag gråter över människans tro att hon är skapelsens krona. Jag gråter för kvinnan i programmet vars hela existensberättigande har ifrågasatts.
Människan visar gång på gång att hon inte är moraliskt mogen de vetenskapliga “framsteg” hon har gjort. Mediciner tillverkas inte för att bota sjuka, utan för att pengar skall göras på sjukas bekostnad.

Allt detta hör ihop, hur vi kan gå så långt att vi sitter i en debattstudio på 2000-talet i det vi förmätet kallar “ett civiliserat samhälle”…och ifrågasätter en människans existensberättigande… det hör ihop med vår långa jakt på “självförverkligande”.
Det hör ihop med vår frenetiska jakt på materiell rikedom på andras bekostnad.
Det är ingen slump att fler och fler tappar sin empatiska kompass och ställer frågor i debattprogram som faktiskt inte borde ställas. Det borde inte få vara uppe till debatt att cyniskt sortera bort människor utifrån vad pompösa självförhärligande egoister sätter som norm för vilka som är livsdugliga…. räknat i antalet kromosomer.

Det kan inte vara en “rättighet” att välja bort människor utifrån utseende, osv. Har vi inte en gång för alla lagt ner det rasbiologiska institutet i Uppsala som Hitler var mycket bejakande till ?

Räckte det inte med förintelsen som lärdom, för att förstå hur fel det är att ifrågasätta människor utifrån någons norm för perfektion ?

Om inte ? …. vad krävs då för att vi skall lära oss ?…Nånting ännu värre ?

Här är ett annat inlägg jag gjort som tydliggör vad jag tänker kring detta:

https://nyabloggen.luddeskamera.se/#post68