….
Hej far !

Är det ljust i himlen, även i december ?
I Sollefteå nere på jorden är det mörkt och mysigt nu, men visst skulle lite snö lysa upp vårt vackra sagolandskap. Gnistrande, knarrande pudersnö, och frisk bitande kyla mot äppelröda kinder. Just nu tittar jag ut över en svart Ångermanälv, när några enstaka gatljus på Risön gör det dom kan för att lysa upp natten. Men det går inte så bra
Minns du hur du brukade längta tillbaks till Norrland far, till snön, skogen och “abbar’n” ?
Jag minns en gång när du byggde snöfästningar vid sommarstugan vid Stordegersjön, och jag och bror kastade snöbollar på dig, och du på oss. Morfar var nog i stugan och kokade choklad, om jag minns rätt.

Ser du far när han sänder iväg dem som hämtar hem oss till där du är, nånstans ovan molnen ? Jag tänker….. blir det så ibland att de är på väg, och får vända, när folk här nere ser ut att lämna in och återhämtar sig. Vi här nere vet ju inget om det far, och kanske det är bäst så. Man vet ju aldrig hur det blir med sån’t där, hur länge man har kvar o så. Jag tänkte ju på det en del förra vintern, som du vet.

Du skulle vart kvar här på jorden ett tag till far, så du fått träffa alla nya vänner jag har förtjänat. Många kände du ju sen förut. Men du träffade aldrig Åsa och Karl, med Walle och Evelina och den fyrbenta golvmoppen Kobbi. Underbara människor, så omtänksamma o fina. Och du hade likväl som jag smält som smör i Sahara om du träffat småtrollen Sam och Solin, Adam och Yildiz barn. Det är inte så ofta jag ser barnen nu, eftersom jag går o fikar på deras café innan de hämtas från dagis av Yildiz. Men härom dagen kom jag som av en händelse fikade jag på kvällen. Och då kom de små fröna efter en stunds blygsel. Och vi satt och ritade och stavade namn i “skyltfönstret” till cafét far. Då skulle du vart här. Dom e lika söta som kusin Saras småtroll Elsa och Signe.

Annars får jag väl lite motion när jag på natten kutar på wc stup i halvtimmen, men skulle behöva lite mer motion än så. Och jag skulle hellre sova på natten. Men annars är jag väl rätt frisk. Moster Maggan, som bakade syltkakorna du älskade så mycket, har åkt på en riktig käftsmäll till influensa härom dagen, hon har börjat repa sig nu, men ett tag var jag orolig att chiefen din hade skickat bud efter henne. Hon är ju ingen ungdom längre du vet. Men nu ser jag att dom vände, falskt alarm. Jag har tittat till henne 4-5 ggr om dagen, kokat gröt och soppa, försett henne med vatten, och diskat mm mm.

Vi ses väl, men inte än hoppas jag.