Jag…..som älskar alla årstider, som älskar alla väder, så länge det blir omväxling.
Till och med jag, finner nu bristen på ljus och snö, i kombination med min situation i livet, som prövande och mörk. Men i ärlighetens namn är det inte det yttre mörkret som är mest påtagligt.

Finns det ljus i hjärtat, så lyser det genom vintermörkret.
Finns det hopp i själen, så ser den längre än ögonen.
Och finns det någon vid ens sida, får sorgen gå i exil.

Orosmolnen skymmer nu min sol, och långtidsprognosen är inte att lita på.
Jag känner mig ensam. Det är inte så konstigt, jag är ju ensam. Jag kommer ibland till stunder i livet, då det inte räcker att ge av mig själv, göra gott för andra, om än det är en av livets stora gåvor, att få ge. På sommaren är jag viktig, på vintern är jag ingen alls. Och ibland känns det som jag bara är viktig när jag hjälper andra människor. Varför är jag här på jorden ? Visst skulle några själar sakna mig om jag blev borttagen från denna vackra och grymma värld.

Men saknar någon mig just nu ?

Jag oroar mig för en närstående nu, som inte har hälsan.
Men jag har även en egen oro, inuti mig …
för mig själv, min framtid, min längtan
efter kärlek och bekräftelse.

God Natt nu, alla ensamma, längtande systrar och bröder.